Fröken Larsson

jag är glad, helt utan anledning och jag känner mig som stålkvinnan
så nu har jag bestämt att ingen ska få säga vad jag kan och inte
den som gör det tänker jag slå
och det är ju inte bra att slåss
så om jag inte ska slå någon måste jag dra härifrån
säga tack och bock och plocka ihop mitt pick och pack!

"Do not argue with an idiot.
He will drag you down to his level
and beat you with experience."

(den var klockren Malmö)

Vart tog den söta lilla känslan vägen?

Jag är väldigt svag för söta män som gillar mode. Jag tackar inte nej för att ha Carson som bästa vän. Men när jag ska bestämma mig för vem som jag vill ha liggandes i min soffa och göra mig sällskap och förgylla min vardag har jag svårt att välja, Michael eller Christian? Hmm..
(spännande paus och en lång tystnad)
-Michael your out, auf Wiedersehen!

Jag tror jag skulle trivas bättre med Christian i längden, fast visst skulle jag bli lite trött på fåfängan och den ljusa rösten. Men att ha en sygg mörk man i min soffa skulle göra mig väldigt nervös, fast tja...Nä svårt val. Varför inte ha båda?

I wanna hear ju tell me you don't want my love

Hur kommer det sig att jag slänger glasen i golvet när jag i vanliga fall blir förbannad, men bara ler åt den extremt osammarbetsvilliga och frågvisa sexåringen som gör allt jag säger den inte ska göra? bara skrattar åt den sura gubbens peakar, inte tappar tålamodet när den skärrade lilla damen för hundraelfte gången frågar om sadeln kommer ligga kvar på hästen? Jag förstår inte hur dom kan kalla mig lugn,glad,sansad,tålmodig, säker i min närvaro osv..
Blir jag helt blockerad av all stress,oro och nervositet att jag mer liknar en avtrubbad men vänlig zombie än ett hyperventilerande psykfall? Jag förstår inte hur det här går ihop och varför inte alla dessa positiva egenskaperna följer med mig utanför jobbet när jag ska göra viktiga beslut etc..
Jag tror verkligen inte någon av dom här människorna som påstår att jag är lugn som en filbunke har sett mig innan ett montélopp till exempel, hur jag ser ut innan lektionen ska börja, hur många sms jag har skickat till andra människor för att lugna ner mig. På något vis hittar jag på en egen spruta domosedan. Jag önskar bara jag kunde plocka fram den lite oftare, typ nu.

Jag har lagat mat och det ser ut som makaroner och köttfärssås! Jag är imponerad av mig själv.

Min alltiallo Caprice och jag har styrt över gården i helgen, men fast än hon kan mycket så som att dammsuga, göra mig mindre ensam, göra mig mörkrädd ibland, få mig till att städa hela huset och uppskatta mitt enkla sällskap kan hon inte lösa världsproblem, jaa jag vet att dom flesta trodde Caprice kunde göra allt. Ledsen att göra er besvikna.

Så min god vän Daniel ringde för att lätta upp mitt tunga hjärta

You're gonna find someone new
I really hope you do
'Cause I love you

And the sun will come on thru,
It's gonna shine for you
'Cause I adore you

Jag vet inte om det är vädret, att jag inte bara har sovit inatt eller om det är så att jag är väldigt trött idag och det är därför min mun har stått på vid gavel och gäspningarna bara ha flygit ut från mitt lilla kakhål som fula grodor kan hoppa ut från andras trutar. Jag är verkligen extremt trött idag och jag vill att alla ska veta det.
Fast än Kalle var här på besök imorse och jag hade en trevlig kväll igår så är ögonlocken som bly och jag traskar runt i en seg dimma. Så nu försöker jag kicka min kropp med kola och choklad så jag ska stå pall arbetsdagens sista timmar. Har någon något tips om hur man gör kroppen lätt som en fjäder och ögonlock som står givakt hela dagen lång så tar jag emot det med öppna armar.

Fast än jag känner mig som en rutten koskit för stunden klickade (som det så fint heter) jag hem en klänning från Love Milly. Ja även människor på landet har internet och kan bära klänningar ibland (dock känns pengar som en bristvara). Det är bara frågan när vi ska få tid och möjlighet att gå runt och visa hur snygga vi är i dom..

Nu ska jag sluta äta socker, men hur ska jag då kunna bli söt? Bra fråga.
Min kropp orkar inte med tisdagskvällar om den inte får cola så det kanske går an ändå? Ett litet undantag.
Började måndagen rätt fint med en massa mandariner, men tja, en lång eftermiddag och hela min sockerplan sprack. Fast det är väl så att man måste äta lite extra innan man går i ide? Och jag känner att det är läge att göra det om det inte ljusnar snart..

ibland förstår man sig inte på någonting och jag gillar inte att vänta

Så som det verkar kommer jag jobba och befinna mig på samma plats i 42 dagar, jag måste verkligen vara ledig en helg för det här går inte hem. Efter 14 dagar säger min kropp upp sig. Men som med allt annat, bita ihop och tänka på nåt kul 28 dagar kvar. Laddar inför morgonenstur med cola och Mange..jag vill soooooova nuuuuuu!
Vet inte om jag är klen eller allmänt vanlig. Jag vet bara att det inte känns normalt att snubbla in genom dörren och slänga sig ner i hallen och ta en powernap på mattan för att orka ta sig in till sängen och sova om kvällarna.
Jag känner mig som en seg deg, allt rör sig i slow motion, jag är på mitt yttersta och vill bara ha en dag i sängen.
Har till och med fått blåa prickar på mina ben som jag inte vet vad det är för jag är för trött för att bry mig, så om nån vet vad det kan vara får ni gärna höra av er..Nu ska jag hälla i mig colan, gå ut och skina som en sol så allt grått försvinner.godnatt.

Började helgen med att veva upp ögonlocken 05.30. Bara att hoppa i gummistövlarna och bege sig ut.
Fast än ögonen är trötta och det enda som finns i huvudet är det varma täcket så gillar jag stunden innan solen går upp. Lugnt, stilla och ingen ute.
Men med tanke på att jag sen skulle sitta på föreläsningar hela helgen kändes det som jag behövde något extra till frukost. Jag känner att jag börjar bli mer och mer ohälsosam..

Funderar på hur jag ska klara helgens sista stora prövning, har inget alls. Så det verkar som det enda jag kan göra är att sova och hurra för morgonfodringar och de älskade söndagsturerna. Wihoo!