Fröken Larsson

Så nu lyssnar jag på den här låten Corroded – Age of Rage och tror att världen snart kommer gå under. Tror dock inte att den gjordes pga av att vi snart kommer få smaska insekter, men jag gillar det ändå!

När jag jobbade på Las parkas körde grävmaskinsgubbarna kaklunch varje fredag på Bullens.

Så det närmsta jag kommit afterwork är nog när en av mina före detta chefer då och då försökte supa mig under bordet för att få någon slags extra förmån. Han visste nog inte riktigt vilken tjej han hade att göra med och det blev ingen bonus för honom, men jag fick avnjuta många glas vin och känna mig som en superwoman, trevlans om ni frågar mig.

.

Så igår spräckte jag min riktiga afterworksoskuld. Jag och en av mina kära kollegor svidade om efter vi stängt butiken och begav oss ner mot city för att möta upp resten. Jag själv hade tänkt dricka en öl socialisera mig och sedan bege mig hemåt för att kanske träna eller gör nåt viktigt.

En öl, blev flera öl och en kurrande mage på köpet.

En sväng till förorten för att slinka in på någon slags födelsedagsfest, fick världens godaste omelett till min skrikande kista, fotmassage av två starka karlar och någon öl till. Efter det begav vi oss åter igen till stället där vi började och svängde våra lurviga tills det fick vara nog. Så efter det begav jag och mina kära bodyguard oss hemåt som två slagna riddare hand i hand med en varsin trofé under armen bestående av en Honolulu från American, ibland räcker det så. Och sex timmar senare trampade jag vidare mot jobbet på kära gamla Bettan. Det hårda helglivet är inte så tokigt. Men kan man kalla det för afterwork om man jobbar dagen efter? Jag är tveksam till det, så jag tror jag måste ha afterwork imorn kväll med för på måndag är jag ledig, lovely!

.

Ja, det där nya börjar ta fart.

Fast återigen fick jag ett litet uppehåll på mitt nya sunda liv.

Fredrik slank förbi på kvällskvisten med pizza, film och en stor skål med mitt favoritgodis.

Det är ju kontrasterna som får en att verkligen känna livet skulle jag vilja påstå.

Trist att min gode vän ska fara iväg och vara en fredsbevarande militär, något jag inte riktigt förstår mig på, men vänner stöttar i allt, såklart!

Vi har liksom alltid kul ihop och fastän Freddieboy avklarat en 15 km springtur innan han besökte mig så kommer han antagligen har mer träningsvärk i kinderna än i benen idag, jaa tänk inte något annat än skrattmuskler.

Kommer att sakna honom, kanske bäst att ta tag i mitt liv också?

.

.

På väg för att hämta en pizza en fin sommardag, paparazzin kan bara inte låta bli två roliga typer som oss.

.

.

I och för sig kändes det inte så tokigt med Åhlénsincidenten, kände mig riktigt ball den dagen och min outfit gick inte att klaga på,

men flicka och dam?

Förstår ni att jag är i en livs och ålderkris just nu?

Ja, jag skulle kunna kalla det för ett affärsmöte

för jag ska investera i business

faktiskt den business jag kan allra bäst

mig själv!

Att få betalt för att stå och vara glad i solen medan man kikar på män i tights är aldrig fel.

Först var jag rätt skeptisk till denna sport men

insåg att när jag blir gammal och go, då ska jag själv börja orientera.

Verkar som en förträffligt bra hobby. Lång, kort, smal, tjock, gammal som ung alla springer runt i tighta trikåer som blev designade 1972 (man behöver alltså aldrig bry sig om att ha det senaste på sig), när som helst slänger man av sig trikåerna och man inte vill ha de på sig (orienterarna är ett väldigt oblygt släkte), sen springer man runt i skogen och ramlar runt i blåbärsriset medan solen skiner, trevlans!

.

Vad ska jag säga till en av världens mest förnuftigaste män?

I'd loved to do it, BUT

I'd rather listen to you than talk with you.

Jag måste sova på saken.

Det kommer antagligen bli en av mina störstsa förluster om jag tackar nej.

.

.

.

.

Ungefär som när det blir ett oväntat strömavbrott och man inser hur beroende man är av något, ja så är det idag.

Kanske ett parti yatzy på eftermiddagen om tiden står helt still?
.

Min kära lilla pt dök till och med upp på jobbet för att se om jag har flytt gymmet, men så är inte fallet.

Har bara ett sånt där litet sjukdomsuppehåll som har varat hela april känns det som.

Mr Italiano skickade mig en låt för att göra mig glad.  Hade förväntat mig en akustisk kärleksförklaring, men jag är glad ändå, för ärligt så vill jag inte ens ha det. Jag vill bara vara frisk, tack.

http://open.spotify.com/local///Youth+is+sonic+%28Acoustic%29.mp3/202

Alla vet vem det är du pratar om du säger det (ök)namnet.

Nu har en sådan man med ett sådant namn gjort som många andra, och inte pallat en överdos.

Förutom min kära farmor har inte många närstående dött i min närhet.

Så när en man som jag sett varje vecka sett vips inte finns, ja då känns livet lite mer påtagligt och obehaligt nära.

Att allt kan hända, märker att jag måste spräcka hål på den där bubblan jag lever i lite för ofta.

.

Sen för att tänka på nåt annat.

Tänk om jag själv har ett sådant där smeknamn?

Du vet Caroline L?

Nä?

Jo men du vet hon ..(smeknamn)

Jaaahaaaaa hon!

.

En gång hann jag nästan etablera nåt liknande namn, men jag avstyrde det snabbt genom att byta kretsar och vanor, tack för det!

.

Och en annan insikt, det är alkoholen som förstör min så kallade träning har jag märkt.

Nu ska jag sluta dricka så jag slipper känna känslan att vara en nyförlöst elefantunge.

Tur för mig att jag börjar 07.00 på söndag känner jag..

.

.

Ja nu är det klappat och klart. En resa beställd till Thailand i november. Semester i tre veckor.

Ja, jag kan inte förstå det än? Chillin' killin' tajm må jag säga!

.

.

.

The bittersweet between my teeth
Trying to find the in-betweens
Fall back in love eventually
Yeah yeah yeah yeah
.
Can't help myself but count the flaws
Claw my way out through these walls
One temporary escape
Feel it start to permeate
.
We lie beneath the stars at night
Our hands gripping each other tight
You keep my secrets hope to die
Promises, swear them to the sky

-MEN DET ÄR JU CARROOOOLLIIIIIIINE!

Och jag tänker, shit vad fan gjorde jag här förra helgen, så full var jag väl inte?

-Hur vet du vad jag heter?

- Din syster är allergisk mot nötter och då har en häst.

-Men vad är det här? Stalkar du mig??

-Hälsa din pappa från mig.

.

.

Tydligen har killen haft praktik där pappa jobbar och sett en enda bild på mig och så känner han igen mig när jag ramlar in för att dansa loss en lördagkväll. Creepy! Inte konstigt att jag känt mig förföljd den sista tiden!

Ännu en helg har tagit slut, vart tar tiden vägen liksom?

Helgen har såklart bjudit på jobb och sen osmart festande som vanligt, som känns väldigt klyftigt för stunden och så här i efterhand klagar jag inte det minsta.

.

Men fast än min lägenhet fick sin efterfestsoskuld spräckt och det fortfarande osar unken bakfylla i nåt hörn och under kudden så mådde jag prima i söndags när jag entrade jobbet. Förstår mig inte riktigt på min kropp, men hoppas att mitt mysiga flyt håller sig till nästa helg då även den innehåller jobb jobb åter jobb och partaj.

.

Efter helgens svinerier cyklade jag till gymmet i shorts, kändes udda, men skönt.

Kändes välbehövligt då min kropp känns som ett överfyllt påskägg á la Gurkish för förutom jobb och festligheter har det bjudits på påskägg och annat tilltugg vart jag än har varit så nu tror jag att jag ska fasta till sommaren.

Ja mer än så är det. Over and out!

.

.

.

.

vill minnas att det var den här kvällen vi presenterade oss som nya rebecca och fiona?

eller trötta ögon på ett hotellrum efter en galet trevlig natt i stockholm?

.

.