Don't cry for me Ar Ar..Avesta!
Nu är det snart dags igen att packa in väskorna, som jag såklart har haft färdig packade i en vecka, in i bilen och lasta på Njördur och far upp till Jämtlad och Wången.
Förrvirring total, vill jag? Eller vill jag inte?
Daniels eviga tjat om att vi går på en travskola och måste titta på ATGlive 24/7, en viss tjejs vulkanutbrott som inte ens SMHI kan varna för, Thords tredje läpp, sunkiga hösilagesluktande mjukisar, Wärdshuset mer eller mindre märkliga mat, osorterad post som man bara vill få sorterad innan lunch, strömavbrott, pasta pesto, frostskadat ansikte, rastlöshet och tristess, alldeles förtidiga jourmornar i ett iskallthelvete, wångenvinterdepp, isgator som bara är gjorda för att halka sönder sig själv, snö, snö, snö och åter snö i alldeles för stora mängder, stormväder (det slutar blåsa när isen lägger sig över sjön, jo tjena!), filmer man kollat på femtioelva gånger, konstigt hästfolk och deras idéer, Alsenbuans extremt stora utbud (glubbor, shampiner, drycka, isberrysallad?), längtan hem (tillslut vet man inte vilket håll som är hem längre, norr eller söder?), Pistvakter från Järpen med rutig flanellskjorta och träskor som man bara trodde fanns på film, längtan efter en helg på ett spa eller bara ett varmt bad, höra Martin och hans enda cd-skiva dunkades i väggarna dag som natt (tur att han har flyttat till D-huset, sov gott där uppe!), När man märker att ens gummistövlar inte är vattentäta när man står fast ute i en lerig hage med två hästar som vill gå åt varsitt håll, rummet som känns som Thengills box efter en jourvecka, att gå ner en söndagsmorgon för att ta en lugn frukost och mötas av skrikande små barn innan man ens öppnat wärdshusdörren, ligga upp på sitt dystra tysta rum med feber och förkylning som ett niagarafall, när Karin Ranefall kommer dragandes med någon som ska börja på Wången om något år och bara är här för att kolla läget och säger till oss: Tjejer kan ni inte berätta varför man ska gå på Wången?
Ja då står det still.
Finns säkert en massa mera sak att nämna, men det är här i alla fall några saker som ingår i vardagen på Wången och visst kan det kännas förjävligt vissa dagar men som tur är finns Los Snipurs där, räddarna i nöden!
Favorittaliban Lättroade wångengirls Ännu en singstarkväll Wångenvinterdepp
saknar dig <3
Det är du å jag Alfred Bad i Alsensjön Strömavbrott!Oh no!
Ja det är du å jag Emil
Nedräkning Packat&Klart Ibland kan det vara fint Så här kollar man på film
Du och jag ser Wången på samma sätt, vi har förutsättningar att överleva tillsammans Carro ;)
Jag tror det jag med :) kom på en till grej förresten. När någon har spillt lingondricka eller någonannan olycka har drabbat ens kläder, så går man upp till tvätten och listen med tider är borta och maskinerna är fulla. Eller man ska baka kladdkaka, hällt i alla gjejer och upptäcker att kakaon är slut. Då hjälper det inte att ropa Oh Boy precis :)
du är utmanad, kolla min blogg :p
