Fröken Larsson

Worse than anything I can relate to


Alla har ett eget liv, ett val vad dom vill göra med det. Bestämma om dom vill leva eller dö. Ibland bestämmer vi andras öden, en handrörelse och vi har avslutat en myggas kapitel. Men vad spelar det för roll? Vi hade ingen nära relation med den, kommer inte att sakna den. Det påverkar inte oss på något vis, eller jo vi slapp ligga sömnlösa under en natt för vi inte hade ett kliande myggbett på foten, men nästa dag när vi råkar trampa på den är konstiga insekten i parken är myggan redan glömd.

Att bestämma över sitt eget liv kan vara svårt, men att sen bestämma över någon annans liv, och nu syftar jag inte på någon fånig skalbagges, går inte att beskriva.
Särskilt när den här någon inte kan berätta hur den känner och vill. Vad ska man ta sig till?

Att inte veta om den lider eller och den vill leva. Varför ska sådana här stora beslut läggas på oss, kan ingen annan bestämma? Är det så att vi ska bestämma över andras liv och ändra deras öden, eller är det här ödet eller bara slumpen eller är det så här livet ska vara?