Fröken Larsson

Nu har jag funnit min favoritsysselsättning denna sommar, att gå till garaget med svensk indie när den är som bäst i lurarna och dra ut Old Betty, börja trampa de där 15 000 meterna till min pärla, sen pussa, pyssla och busa med henne och sen fortsatta cykla de 15 000 meterna hemåt igen. Jag finner en sån ro i att åka runt där på landsvägen hoppandes och farandes bland stenarna och gupp med vinden i håret, låter total fånigt, men så härligt. Jag tror det är min och Old Bettys uppgift här i livet att hålla landsvägarna trafikerade.
Men idag var varken växeln, vädret eller vinden med oss. Kändes som jag mer rullade bakåt än framåt, men så känns det som det har jag gjort hela sommaren, inget går framåt eller dit jag vill.
Först komma hem till en trasig häst, visst sånt händer men det känns tråkigt,
sen blev parksommarn inställd i fredags, köp biljetter gott folk så sånt här inte händer!
Jenx har fullt upp med sina hästar så det blir ingen tripp till emmaboda, jag är glad för din skull! fast tråkigt att det inte blev någon festival.
Och sen har Lojjan inga pengar så vi kan inte åka ner till stochampionatet, börja jobba kvinna! ;)
Så om jag får ett bra besked på onsdag när vi åker till atg-kliniken slutar jag jobba på fredag och lägger all min energi på Hrönnsan, annars jobbar jag nog sommarn ut och vilar upp mig en stund när jag far till Grekland.
Det är min plan för sommaren som är kvar, om du vill ändra den får du gärna höra av dig!