Fröken Larsson

Nu förstår jag precis hur min äldste danske beundrare känner sig när han tittar förtvivlat på mig med sina bruna ögon och tar sig för bröstet och säger att det är här det gör ont när jag ser dig le och skratta mot de yngre kuskarna. Jag gillar det inte.Jag ångrar mig så att jag bara skrattade och log åt dig ännu mer, för jag vet hur svag du är för mitt leende och för den gången jag drog upp trosorna i kopieringsrummet. Det gjorde väl inte saken bättre och inte heller den gången du hoppade fram i korridoren och visade rumpan och jag var nära att sträcka fram min hand. Eller när du bad efter spö..
Det enda som är en aningens konstigt är att du kallar det svartsjuka och inte avundsjuka, vad kan det betyda?
Jag förstår nu hur det svider och gnager i ditt bröst och hur ont och jobbigt det är. Jag lider med dig och jag hoppas du lider lite lite med mig också nu fast än jag har varit så hård mot dig..
Men jag vill inte ringa och störa dig så här på kvällen och berätta om mina problem, jag vet inte riktigt hur du skulle ta det om det skulle bli värre...

Så jag bestämde mig för att ringa the boss när det gäller sånt här..

I aint looking for prayers or pity
I aint coming round searchin' for a crutch
I just want someone to talk to
and a lil' of that human touch..
do you think what im askin's too much?