Fröken Larsson

Jag önskar jag kunde kalla min närmsta vän för Carson.
Om det var så.
Skulle vi gå små shoppingrundor och handla hudvårdsprodukter från Lancome, och varför inte ett puder från Dior eller  två?
Vi skulle prata om den hårda och tuffa tiden i Tibet över en kopp te med Tracy Chapman spelandes på grammofonen.
Det skulle vara våra fingrar som dök ner i halsen när vi såg kassörskans på ICAs äckliga uttväxt, ja hon med den blårandiga tröjan som alltid brukar lukta lite svett.
Det är vi som fnissar när vi spanar in dörrvakterna som står utanför GUCCI.
Det är oss Guiness ringer när dom frågar efter världsrekord på de dyraste telefonräkningarna.
Vi brunchar vilken tid på dygnet som helst. Okej det är bara efter våra weekendresor till N.Y. But anyway..
Det finns ingen annan jag tänker på när det ligger ett rosa kuvert i min brevlåda.
Ingen skulle förstå hur bra jag passade i mina ny jeans än Carson.
Och ingen skulle förstå lika väl hur missnöjd jag var med min nya frisyr som han..
I vilket fall är det tur att jag avgudar min frisör, för Carson har inte knackat på min dörr än, men listan skulle kunna bli hur lång som helst på saker vi skulle kunna göra ihop...
                                                                                                 XOXO