Fröken Larsson

Började veckan med att behandlas inne i Östersund.
Om jag vill satsa mot toppen krävs det en hel del,
till exempel att jag får lägga av med träningen från sadeln och träna upp mig från marken i ett halvår.
Känns som jag kommer att klättra på väggarna.
Men
Då kommer jag jag ju träna för att jag är skapligt bra och ska bli bättre och inte för att jag ligger med ett diskbrock på soffan, så det är ju ändå rätt nice.
Min kropp är emot mig nästan hela tiden , men trots allt är jag lite duktig ändå. Men frågan är det värt det?

Njördur som jag hade försäljningsplaner för blir inte bättre och nu står han på boxvila med två sprutade framknän, Vila i ca 8 veckor och sen återbesök, kanske ingen big deal men det känns ändå lite hårt när han står där och skiner med sina nya sommarpäls och ser faktiskt rätt så glad ut under de där gubbtjurigaögonlocken..

Sen är det bara fyra veckor kvar här uppe på Wången, tiden går alldeles för fort och just nu springer man bara runt som en galning för att hinna göra allt som måste ha vara klart.

Men mitt i all den här oturen och stressen hände något riktigt oväntat.
Jag gled in på ett bananskal och vann Wångens examentävling för islandseleverna i trean!
Och för att citera min mamma " jaaha, vad innebär det då?"
Jo det innebär att jag har vunnit ett stipendium från Agria som jag kommer bli tilldelad på Wångendagen efter att jag har blivit kastade ner i sjön med den elev som kommer vinna Examensloppet.
Jag kommer att få en sån där jättestor check, en sån där som alla vinnare får!
Min  första tävling och det känns som en bra start på karriären.
Woohoo!