tjugohundraelva
Jag vet inte om jag ska skratta åt det hela eller brista ut i gråt.
Får man bli helt knäckt eller är det bara att gilla läget?
Är nog fortfarande i stadiet då jag känner mig små knäpp så jag bara skrattar åt det, förväntar mig nästan att det ska växa gröna svampar utanför min dörr och kassörskorna på Hemköps arbetskläder är rosa kanindräkter.
Hela helgen har jag gått runt och försökt inbilla mig att allt är en dröm och när det blir måndag kommer allt vara i sin ordning. Ett nyp i armen och öppna mina blå och inget tråkigt har hänt.
Kommentarer
Trackback
