Fröken Larsson

Lyckades på något vis vakna upp med min mun full av sega mariekex i en soffa längre ned på gatan och en tung klump ångest som jag inte vet hur jag lyckades med i söndags, även ett missat äventyr.

Och nu sitter jag här  fortfarande med lördagens linser i ögonen och undrar vart jag har hållit hus sen dess.

Titt som tätt är jag ledig måndagar efter jobbhelg, väldigt skönt, men det blir som en extra bakisdag på något vis.

Vaknade upp rätt trevligt och började dagen med att få frillan fixad, då solkysst hår verkar vara rätt så omöjligt den här sommaren. Sedan har jag mest bara ett minne av min säng och att jag köpt pizza, skönt när man verkligen tar vara på sin lediga dag och gör något vettigt tycker jag!

.

.

Känner för att åka iväg och slå ihjäl lite tid

genom att ligga i hängmattan,

vin och nattbad

inga krav och inga måsten

några bekymmerslösa dagar i solen

lite chill

Thailands semestern känns alldeles för avlägsen just nu,

någon som känner likadant?

Dagens vill ha: Vagabond/Kareno shoe

.

sjunger lite på den melodin, drucker malibu och spanar in den där Jake, kalas!

och pling till polisen, vad har jag gjort, huh?

Men jag kan sova om nätterna och den lilla hollywood glamouren har återigen börjat infinna sig i mitt liv, bortsett att jag började min lediga helg med att ha sönder min spis, tappat min älskade clutch innehållandes mitt kort och legg + att jag blivit misshandlad av en ryggsäck på jobbet, går det in i kategorin arbetsskada förresten?

.

.

Såg bland annat Henrik Berggren på Peace & Love. Det var nostalgiskt, fint och en tår i ögat.

Och det första som slår mitt huvud är:

.

Jag känner att jag har en distans till det som en gång varit, men när You bury me började kände jag ett litet hugg i hjärtat sådär. Varför kan jag inte hand om saker och ting med en klackspark samt en nypa förstånd och eftertanke ibland? Saker och ting kommer inte heller bli bättre om jag lyssnar på BD på repeat i natt, vill inte grunda till att bli som Rob i High Fidelity, fast det är nära ögat en kväll som denna. you bury me, oh you, you dig my grave osv osv osv..

Det ända som är lite lustigt med allt det här är att jag stod bakom lille Johan Palm (se: gammal bortglömd idoldeltagare som också har blivit lång! fast än hans ena skinka lätt skulle få plats i min handflata)

och skrålade med min sköna allsång rakt i hans öra, han såg inte så imponerad ut när jag tog ton till Shoreline, men men vad gör det om hundra år?

och det har jag spenderat med lite trevligt bakishäng, som sedan slutade med att jag kröp gatan hem ännu sämre och nu är jag inte hungrig bara så där sjukt bakissugen. Lite små risig i kistan efter nästan en veckas festande. Vill inte se en hamburgare eller pizza till. Så vad äta?

Sen hjälper det inte att jag har blivit förkyld, apvarmt i min lägenhet, min dvd fungerar inte, har världens jagvägrarattgåtilljobbetimornångest + att jag är rätt, eller ja jag hur jävla sur,arg och beviken som helst.

Nu ska jag pallra mig ner till Hemköp för att se om det finns något att stoppa i mitt lilla kakhål, om inte annat lite ostbågar och de går säkert att lägga i matlåda imorn också och komma på bättre tankar, kanske städa upp min lägenhet som mer liknar en campingplats och bli människa igen? Maybe.