Scilla

Såg en liten Bedlis på andra sidan gatan idag, jag kom på mig själv precis när jag höll på att ropa "Kom Scillidog!" när jag såg att den lilla Bedlisen hade snopp och att det inte var söta lilla Scillidog. Så jag sprang hem med ett blött öga och åt lite blåbärsglass.
Jag tror det här är den värsta seperationen i hela mitt liv. Ändå har jag både lämnat och blivit lämnad av både det ena och det andra, men det här toppar allt. Att lämna iväg världens sötaste lilla bomullslamm med den finaste chokladpralinnosen av dem alla tar hårt på mig. Jag tänker inte ens gå in på sista gången vi åkte och lämnade resten av hennes saker och hon bara ville följa med hem buhuhu...Puss på dig lilla Scillidog!
.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0