Fröken Larsson

Inget nytt under solen direkt. Livet är som vanligt. Som någon kanske vet så jobbar jag och sliter denna vecka istället för att slappa. Inte riktigt min grej att sitta still..Dock är jag lite avundsjuk när jag tittar på bilder på bdb från varmare delar av Sverige. Det känns faktiskt rätt hårt när andra har solbrillor på sig och man själv överväger att sätta på sig mössa och en halsduk på morgonen. Men då finns det annat som lyser upp dagen t.ex. Tobias Fröberg(http://www.myspace.com/tobiasfroberg just behind a brickwall mmm..), brun utan sol och ett paket från världens bästa mamma innehållande massa godis och en sån där tidning hur man lär sig hur man blir snygg, smart, sexigare och bättre i sängen på 10 minuter. Sen är jag ju inte helt själv här uppe i norrland heller, korridoren är visserligen tom, men bara man öppnar dörren kan man få sällskap på ett eller annat sätt, men jag tänker inte gå in på det närmare för det kan upplevas som stötande om man inte har vistats på wången mer än några veckor..

Så ja nu sitter jag här och tar igen mig lite efter en hård dag. Har faktiskt hunnit fixa alla  hästar och hunnit duscha bort all lera och klockan är bara sex. Häromdagen stod jag och kokade mina makaroner vid nio och apropå makaroner vad ska jag laga till middag? Makaroner och köttbullar eller köttbullar och makaroner? Tror faktiskt jag ska lyxa till det med makaroner och köttbullar.

hej pappa! Har du kul?

Känner mig som fjorton, lyssnar på BD - Forever och tänker people you never understand me because the only one I love he was a superstar and I keep dream my days away but I dream a dream that cant' come true, I can never be with him so soon I'll be gone  if I can't make time for us, what is worthwhile in the world if you can be with the one you love? I don't need to be with people who don't care about me, but I'm a weak heart, a week heart to break. Love doesn't last, love grows cold, love doesn't last, break my heart and I sing my song...........

Det är möjligt att det här blev det fulaste ihop plocket av en skiva någonsin, men finns det något som är vackert i denna värld? Haha fy fan vad depp jag är. Allt är så sjukt så nu skrattar jag bara åt skiten. Bläääbuhuhuhuoyeahoyeahoyeahaaaaooow

Pendlar mellan att känna mig total heartbroken och bränn behån, sluta raka din kroppsbehåring och gå din egen väg..


Jag hatar mig själv för mina jävla misstag...
buuuuuuuhhuuuuublääääääääbaaaaaaaaaaajsssss

Dagen börjar med att jag istället för att sätta klockan på 04.30 vaknar jag 05.00 i panik, rusar ner till stallet för att hinna med hästarna, springer iväg till nästa stall för att skotta och plocka ut hästar. Börjar första lektionen med ett oväntat lågt betyg i det senaste provet och en överraskande mensvärk. Sen att veterinären inte är där när han ska vaccinera och kiropraktorn kanske inte kan komma, ja det får man ta med en lätt klackspark.

Sen vinner Wången STC's krafftsamling, wiiihhhooo!

Efter det får jag höra att en av mina lärare sprider runt  rykten (och vad kan dom handla om, sa jag att jag gick på wången? alltså hästar såklart eh...) om mig och en annan person över hela skolan (ett av veckans samtalsämnen), oyeah I feeeel good.

MEN sen när någon kallar mig för ett oansvarsfullt fyllo som inte kan hålla rutinerna, ja då brister det för mig!

När jag stiger upp innan solen går upp för att jag ställer upp när kompisar blir sjuka och lärare ber mig att jobba i andra stall, fast än jag är sjuk, skadad och tusen saker att göra så säger jag JA, jag hjälper till och försöker göra allt för alla och det jag får tillbaka är en feting utskällning! Efter en vårs kurs i foderlära har jag faktiskt fått in något i mitt huvud (Bara se idag när jag och Lousie bevisade vår kunskap under krafftsamlingen) och det är t.ex. att ingen häst kan få beteendestörningar att bli fodrade en timme senare, visst hästar må vara rutindjur men dom har fan inte någon timer inställd under svansen. Men som sagt jag borde kanske ha en varningslapp i pannan eller något, umgås inte med mig för jag kan inte följa rutiner och tar bara till flaskan när det vanskas problem OCH jag kan absolut inte jobba i stall för det har jag ALDRIG gjort i hela mitt liv eeh hästar vad är det? Kan dom inte fodra sig själva..?

Fool around and be insane!

I bilen på väg till Gävle när jag och pappa som bäst öste  till the worrying kind, sänker pappa volymen och säger: Vet du vad Lisbeth Salander* brukar säga när hon träffar en ny kille?

Jag: Ingen aning och jag bryr mig inte.

Pappa: Hon säger så här; du vet inte vem jag har varit med och jag vet inte vilka tjejer du har varit med och du vet inte vilka killar dom har varit med.

Jag: ah?

Pappa: Så det är bra att använda kondom.

* Under familjens (uttalas precis som när Rudolf Andersson säger det) semester i Grekland förra sommaren lyssnade pappa på Stig Larssons böcker om Lisbeth Salander, så till slut blev hon som en familjemedlem. Varje middag fick vi en redogörelse om vad Lisbeth hade åstadkommit under dagen. Vad duktig och stark  hon var blabla. Jag tror pappa är hemligt kär i henne btw.

Nu har de fem wångenfriaveckorna tagit slut tyvärr. När klockan ringde halv sex imorse kunde jag inte komma på vart jag befann mig, funderade och insåg rätt snabbt när jag hörde snöstormen utanför att jag låg i min säng på wången. Kände mig sjukt förvirrad och förkylningen gjorde sitt också. Begav mig ner till stallet och vägen har aldrig känts så kall och lång. Fixade hästarna och gick upp till rummet igen där jag satt och knaprade ipren och lyssnade på Bruce, my best was never  good enough.

Men över till peace, love and harmony.

Första wångenfriaveckan bestämde jag mig för att ha sportlov, kan inte riktigt nu komma på vad gjorde. Minns att jag och Lisa invigde badhuset och hmmm ah..

Sen reste jag söderut till Falkenberg och min första praktik.

Käckt: Rida på stranden, Rás, besöket hos Hanna,sol, uppmuntrande telefonsamtal..

Fräckt: Drygbruden, hjärnskakning, fil, snöstorm, harpan, spänner...

Efter de två hårda veckorna i Halland blev det påsklov och jag kan inte komma på om jag gjorde något vettigare då, slappa?

Sista veckan åkte jag upp till Rättvik. Det blev en hel del överraskningar under den praktiken. T.ex när jag inser att vi inte bara ska åka runt och behandla hästar utan också sköta alldeles för många hingstar av olika slag. Men fast än hingstar, alldeles för blöta kläder, ett tomt vandrarhem, märkliga ord och konstiga matvanor så var det absolut den bästa praktikveckan och konstigt nog har jag lärt mig en hel del så nu ska Njördur undersökas.

Sista helgen i hemlandet Dalarna innehöll så klart festligheter, en av dom bästa helgerna hittills. Kära återseenden, dans och pyttipanna i vanlig ordning. Fast att jag gjorde några felsteg på dansgolvet och kanske att jag kunde ha ordnat saker och ting bättre så fanns det ett nöjt leende bakom bakfyllan och halstumören på söndagmorgon.

Nu har jag gjort i ordning mig efter stallet och ska snart gå igenom stormen ännu en gång, men vad gör man inte för wångens frukost? Den är det enda positiva i dagsläget och jag känner att jag behöver den så jag kan börja lösa mina världsproblem under dagen.