Fröken Larsson

När juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå, klockan 5.30 stiger jag upp från min lugna vrå...

Ja som vilken dag som helst går jag upp halv sex för att bege mig till stallet, vare sig det är julafton eller någon annan dag...
Först tempning, sen släpper jag ut alla hästar, byter vatten, mockar, väger upp nytt foder, fixar kraftfoder till samtliga pållar, sopar golvet, går över till nästa stall, släpper ut hästar, byter vatten, mockar, väger upp nytt foder, fxar kraftfoder till samtliga hästar och sopar golvet.
Äter frukost. Sover till tolv. Tar in några hästar. Fixar foder. Lunchar resten av hästarna. Fixar foder. Äter lunch. Sover till fyra. Lägger in kraftfoder o vatten. Tar in alla hästar. Rider.  Äter midddag. Nattar och fodrar hästarna. Går och lägger mig.
Men i lördags fick en av mina små hästar feber, slutade äta, slutade dricka. På söndagmorgon skönk febern och jag andades ut. På natten steg den igen och på måndagmorgon var hon lika sjuk igen, dagen gick och febern åkte bergodalbana. Klockan fem när alla hästar var inne och jag tänkte gå och äta mormors fina julbord låg hästen bara ner och reagerade inte för något. Jag ringde veterinären på en gång, hon skulle också äta julmat så hon skulle dyka upp  till klockan sju.
Klockan blev sju och en distriktsveterinär irrade runt bland wångenshagsystem så jag fick lov att guide henne rätt till vårat stall. När veterinären väl var i stallet visade det sig att hon nog var lite rädd för hästar. Hon frågade om hästen var snäll att tempa. Jag svarade ja med ett leende på läpparna, men veterinärens arm blev nog den längsta i hela distriktet och hon bad mig lite diskret att hålla i svansen. (haha) Hjärtslag, lungor, andning, tarmljud allt var på topp hos lilla Erla men febern var hög och hon hade inte druckit en droppe vatten.
Så veterinären bestämmer sig för dropp, lättare sagt än gjort. Först raka bort denna islänningpäls med en rakapparat som hade sett sina bästa dagar. Sen att hitta ett blodkärl! Efter ett tags sökande efter blodkärlet tröttnade Erla och slängde sig och grimman gick sönder. Jag föreslår att vi ska bremmsa. Veterinären frågar om jag har en brems, visst jag har en men den är inte alls bra, har du inte en tång vi kan använda?
Veterinären springer ut och rotar i sin bil ett tag, frågar om det är en bremstång hon håller i?
Min haka och mitt förtroende för veterinären faller till golvet. Vet hon inte hur en brems ser ut?!!
Som tur var hade hon tur och hon höll i rätt tång. Hon ger mig den och säger att du får bremsa för det kan inte jag.
Och det här betalar man för??
Jag bremsar, Erla blir lugn, men inga blodkärl hittas. Erla tycker veterinären är en tråkig typ och sliter sig lös ännu en gång. Veterinären ger upp droppidén och bestämmer sig för att ge henne lite febernedsättande istället och det fungerar! :O Tro det eller ej, men veterinären klarade att få hästen bättre.
Veterinären far och vårat stall blir isolerat. Det menas att jag måste byta kläder varje gång jag går till det andra stallet. Alltså först går jag till ena stallet, upp på rummet, byta kläder, ner till andra stallet, upp byta kläder, ner till andra stallet, upp byta kläder, ner till andra stallet osv...
Klockan hann bli nio och det var bara att gå upp och börja öppna julklappar, åka ner och kolla till Erla en sista gång innan natten, sova och sen tog julaftonen plötsligt slut, men det är alltid kul med lite extra spänning i vardagen...

Nu sitter och jag lyssnar på den bästa julklappen Rythms del mundo * Cuba och sen har jag Mary Onettes och Montt mardié som väntar =) Kan inte bli så mycket bättre..