Fröken Larsson

Dagarna är rätt lika här uppe. Först ner på morgonen, ut med hästar, skotta skit, fixa mat, äta frukost, sova en stund, ut i skogen och galoppera på underbara Nödde, käka lunch, filosofera lite soffan medans man glor på nya tider, gå till datasalen för mitt internet på rummet strejkar, ta in hästarna, göra rent dom från deras lerinpackningar, äta middag, ta en dusch kanske, filosofera en stund till, jag vill skrika den åttonde raden i high drama (och jag hoppas att du vill höra det), titta på  teve och igår när jag och Martin skulle se prison break ville varken antennen eller boxern fungera, vilken besvikelse! Så jag ringde över Wentworth istället, eller Sexywenty som jag brukar kalla honom. Vi låg och filosoferade en stund i min säng och jag tror han verkligen trivdes i mina jämtländska lakan och han och Becks blev riktigt goda vänner under natten..

Sleepless, long nights
That was what my youth was for

                                       -Feist
Vaknade klockan sju idag och fick sms av supersnälla Carro, bad henne att ta ut hästarna för under natten medans jag drömde om att jag bar en häst med min armar, stötte på en älg som förvandlades till en gigantisk tjur med hästeksemtäcke och benlindor hade min näsa blivit ett niagarafall och mitt huvud tungt som ett bowlingklot. Så klart sa Carro ja, och det var bara för mig att somna om. Jag vaknade klockan tio och åh vad skönt det var att få sova ut, för när gjorde jag det sist? Kan inte minnas. Tillbringade en stund till i sängen med pistagenötter och p3 pop. Klockan blev tolv och jag traskade ut till allrummet i lånkisar och ett linne, sa hej till Emma som satt där, började tillaga en frukostlunch, käkade upp, klädde på mig stallkläder och begav mig såklart till stallet. Nörden och jag galopperade runt i de jämtländska skogarna, stötte inte på någon älg eller tjur som tur var. Hade lite pusskalas i hagen och sen åkte jag och Old Betty upp till chuset igen. Nu ligger jag och Becks i sängen och försöker inta jobbet som Dr.Love och rädda en vän i nöd. Ska snart ner till stallet och ta in pållarna och sen ska jag upp och tillaga någon lyxiga micromiddag och sen ner och kvällsfodra och sen blir det duschen och sen sängen om inget annat skulle dyka upp.

om du frågar mig vad jag gjorde vecka fyrtiotre kommer du knappt få något svar för jag minns faktiskt inte vad jag har gjort den här veckan.
I måndags har jag för mig att min häst blev skodd
tisdags? ingen aning
onsdags? no idea..
i torsdags minns jag faktiskt klart och tydligt att vi hade en föreläsning för Sveinn Ragnarsson från Hólar och jag blev väldigt pepp inför att börja där, fast när ska jag få ta på två super flotta hästar? men jag kanske ska lägga mina pengar på trisslotter för plötsligt händer det ju..
i fredags började dagen med ledorden: om det ska firas så ska det firas ordentligt med tårta och inte med kanelbullar och jag håller helt med. Sen for dom flesta hem för att ha höstlov och själv stannade jag kvar här uppe i norr för att på något sätt vila upp mig.Efter lunch longerade jag Figo, ett litet steg för mänskligheten och ett stort steg för Caroline.
Lördagen börjades i stallet som alla andra dagar, sen planerade jag att jag skulle rida i ridhuset och när ja ska kolla om det är ledigt möts jag av smackande, piskor som slår små ponnys och en röst som skriker Astriiiid du måste länga stiiibygeln på den värsta stockholmskan. Då har alla hopphästar runt om i de norrländska skogarna samlats för att  ha hoppkurs med Marcus och självklart har dom ockuperat ridhuset hela helgen och tagit vårat stall och stökat ner något förbannat. Jag tar ett djupt andetag och tänker att jag kan ju rida ute. Plockar in hästen och ser att han har tappat en sko, springer ut i hagen och letar förgäves efter den bortappade dojjan utan resultat. Tar ett till djupt andetag och beger mig upp med Bettan till huset. Framåt kvällen kommer Carro och tvingar upp mig till d-huset på kareoke, något jag djupt ångrar.
Nu är det söndag och det var ju inte dirket så att jag hoppade upp ur sängen imorse kan jag säga. Dagen har rullat på, stoppat  händerna i fickorna för att inte slå dom små, söta, irriterande ponnyflickorna i stallet. Satt uppe och åt frukost i d-huset och läste på juciepaketet; en god juice kan göra vilken regnig dag bra, Bravo har verkligen slagit till på stort. Ska rida Nörden och longera Figo om ridhuset någon gång kommer bli tömt på hinder och andra tillbehör. Sen ska jag tillaga en fin söndagsmiddag bestående av potatismos och ketchup eller varför inte nudlar med grönsaksmak?
Söndagen har varit helt okej överlag, dock börjar niagarafallet i näsan sakta rinna fram. Men kanske var det för det där glaset apelsinjuice som gjorde så jag överlevde dagen, vem vet..

Ja det blir inge dopp i sjön, fast än termometern visar tio grader celsius. Jag kan lika gärna sitta här och bli lika blöt. Varför är du så smart så du har insett att man inte ska vara kvar på Wången? Varför är jag så dum i huvudet och stannar kvar här?

hey ho, let's go!

Välkommen till helgen vecka fyrtio, välj om du vill skratta, gråta eller dränka dig i Alsensjön.

Om det inte vore för kylan skulle jag välja de sist nämnda. Fast vi får väl se om jag bryr mig om kylan efter helgens slut. Jag är så T-R-Ö-T-T på det här.

Ifall jag inte skulle vara i det här deppläget skulle jag spela Happy people never fantasize

på maxvolym och skrika till textraden  I don't need to be with people who don't care about me..

Men att visa sådana känslor skulle ge så besvärliga konsekvenser att jag skulle bli tvungen att skrika tills jag blir hes så jag ser mitt bästa i det hela och kniper käft. Så jag lyssnar på Soundtrack of our lives och låtsas vara normal, men jag är en dålig skådis som alltid.

Jag önskar jag vore hemma så jag skulle kunna ta tag i sådana här saker, fast saken är att sådana här grejer händer inte hemma.

EN sak som är bra denna helg är att min absoluta favorittalib är här! Det känns så skönt, förlåt att du bara får höra en massa skit, men du ska veta att du är min absolut bästa distansmedicin, förlåt igen för att jag lånar dina ord. Men jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara av det här utan dig <3

Annars vad händer här? Jag är en hästnörd och Njördur är min stjärna, det är väl bara att försöka inse. Det är ändå något att hålla fast vid. Funderade på att ta fram min kreativa sida, men så kom jag på att jag inte har något att uttrycka eller få fram, det är dött och tomt och jag total hatar det. Till råga på allt verkar inte mina fotografier bli publicerade heller..

Sen letar jag praktikplats och det känns också allmänt hopplöst, vart ska jag ta vägen?

Inte ens min goda vän Bruce kunde få mig på rätt spår denna kväll fylld med hemlängtan och hat, men han gav mig ändå lite hopp och han lovade mig att fylla mitt hungriga hjärta innan han skulle resa vidare till Kingstown för att finna kärleken i någon av stadens barer, han är snäll han..