Fröken Larsson

I got out, I got out and now it's 2am but, ooh how I long for the night
And every morning, every morning they just don't understand but
Ooh how I long for the night
I got out, and I never wanna go back again but
Ooh how I long for the night
Like every morning, it doesn't matter 'cause it always the same but
Ooh how I long for the night

Jag önskar att jag kunde gå och lägga mig i soffan, dra ett täcke över mig och kika på tv.
Råka somna i soffan för det är så otroligt skönt.
Vakna upp igen och inse att jag måste lägga mig i sängen för den är ännu skönare.
Sova där tills jag inte längre vill ligga ner.
Kliva upp och upptäcker att någon har städat hela mitt hus, tvättat mina kläder, diskat min disk och gjort ordning en frukost till mig. (Det sista är inte helt nödvändigt men det skulle vara nice)
Sen sätter jag mig i soffan för att kika ännu en stund på tv och fundera på om jag ska göra något eller inte göra något under dagen..

Istället så är klockan fyra, om några timmar ska jag bege mig ut i mörkret och fodra hästarna.
Min kropp och mina ögon är för trötta.
Mitt kök är ett kaos och resten av huset är täckt av ett fint lager damm.
Jobbat sex dagar och om tjugo dagar till är jag äntligen ledig.
Väckarklockan är ställd på en tid som är orimlig på en söndagmorgon.
Min häst går bajs, men det är skit samma. För imorgon kommer jag få en fet smäll och antingen kommer jag ge tillbaka eller så kommer jag försöka klappa katten medhårs, men hur jävla lätt är det när den skjuter ragg?
(Snälla gode Gud gör så att hästarna går bra imorn, jag står inte ut annars)
Tack och lov kommer the desperate housewifes hit och räddar mig några timmar..
Nu ska jag i alla fall vila en stund i soffan, andas ut till Fleet Foxes och planera ut plan C..

cccraaaaazzzyyy

Fredag klockan är fem och jag är ledig.
allt jag har skjutit upp kvällarna innan finns det tid för nu
tvätta, städa, tvätta fönster, möta upp alla barnfamiljer på maxi och veckohandla
men som alla andra veckor tror jag att jag tar det sen för det känns så himla tråkigt, vem gillar att städa?
jag vill umgås, lyssna på bra musik och dricka öl,
men det enda jag ser är åkrar, det är frustrerande att bo på landet
det är så synd om mig, jag är förkyld och har ramlat i trappan två gånger på två dagar och ridit in i en kvist
min kropp är blå och min bil börjar gå sönder
men lika glad är jag för det men gladast är nog räven
hejdå

Jag saknar Pantertanterna hemma i Aaavesta.
Det är inte bara elever som elever, det finns dom som betyder mer och jag har märkt stora skillnader.
När jag fikar och diskuterar med Pantertanterna slinker dom alltid in på deras söner.
"Nu är det dags att du träffar min son, han gillar god mat och design.."
"Men min son har en ny lägenhet..."
"Åå vet du vad min son har..?"

Så är det inte här i Stockholm.
För det första är dalmål exotiskt för dom, och ibland kan det lätt bli missförstånd.
Fika gör dom inte heller, dom äter en smörgås och dricker te. Kladdkaka?
Inte heller har dom någon dejtingförmedling runt bordet, här handlar det om att hitta sin BFF.
Jag har redan fått förslag på en 22 årig tjej som är uppväxt på en hästgård och är lika glad och trevlig som mig.

Jag vet inte om dom tycker jag ser ensam ut. Visst är jag ensam just här i Stensta och jag blir glad att dom bryr sig. Men jag har faktiskt vänner, bara att dom inte råkar bo i ett kollektiv i Märsta.