Fröken Larsson

Känts som fredag hela dagen, jag gillar fredagar.

Fast än vi inte gör mycket under veckorna egentligen, känns det ändå som man kan andas ut och ta det lite lugnt och glömma allt ansvar för en kväll.

Vägde upp kvällsfodret och lyssnade på p3 (Fibes oh Fibes! är inte så tokiga), min egna maxin' relaxin' tajm..

Allt kändes lugnt och bra.

Sen red jag Njördur, han har inte känts bra och jag tror jag ska börja bli en ridande veterinär eller något. För jag är faktiskt lite grym på att känna vart felen sitter.

Så nu är både han och jag invalidos. Som tur är kommer Stellan imorn och ska kika på honom och jag ska väl knapra i mig ännu en tablettkarta för att försöka hålla ihop.

Livet leker!

Solen har skinit idag och jag ångrar mig stort att jag har tagit bort elitloppshelgen från min todolista och sålt min festbiljett. Finns det en säng över i Stockholm till mig så säg till!

Man har ju trots allt levt i den här världen i tre år nu och det skulle vara roligt med en trevlig avslutning..

Allt börjar närma sig med studenten också. Att springa ut på wärdshustrappan känns ju som ett skämt och nu ska vi tydligen ha mösspåtagning på Östersunds travbana hur ska detta sluta?

Att stå och lyssna på när travbanechefen håller ett tal och bli uttittad av spelmissbrukarna och alkisarna känns inte så festligt..

Fast dagens stora nyhet är ändå att Östersunds socialnämnd har bestämt att dom inte ska sälja alkohol i barerna på årets studentbal..

Idag kom våra efterlängtade studentmössor. Känns som att det inte alls är lång tid kvar nu.

För några dagar sen pratade jag med Jennica och vi kom in på ämnet studenten. Så frågade hon en fråga jag faktiskt inte tänkt så noga på, eller rättare sagt kanske förträngt?

-Carro hur gör ni när ni springer ut? Är det från wärdshustrappan eller?

Jag vet faktiskt inte om det var ironi eller en ren fundering från hennes sida till en början.

Det kändes ju helt sjukt. För jag tror varken att champangefrukost eller något annat som tillhör studenten händer här uppe. Det mest underhållande är nog att åka häst och vagn, eeh?

Det är då man funderar på vad man har hållit på med de tre senaste åren.

Men ändå, visst kommer man sakna det lite.

Dra ut fåtöljen i solen. Avnjuta utsikten av Oviksfjällen i horisonten
med en folle i handen och bästa gummistövlarna på.

När man är hemma och går en kvällspromenix känner man sig halvt paranoid och tror att någon för följer en och har som mål att dra in en i närmsta trappuppgång och göra något dumt.

Men när man är här uppe spanar  man inte efter mörka män över axeln  när man är ute och går. Här spetsar man öronen som Dumbo för att kunna uppfatta minsta ljud som kan innebär fara. Helst vill man också gå med en kikare så man se vad som egentligen döljer sig bland granarna.

Ja, allvarligt talat är jag skit skraj när jag är ute och går här. Jag håller mig till Slingan och landsvägen  om jag inte har sällskap.

För vad gör man om man stöter på en björn? Jag tror faktiskt varken hårspray, självförsvarskurser eller ett SOS-samtal hjälper i ett sånt läge. Det känns som det bara är att inse fakta, andas tio djupa, blunda, vänta på sitt öde och kanske be till Gud och be han hälsa till mamma.

Nästa vecka  är alla på skolan lediga torsdag och fredag.
Föutom dom som har jour. För dom måste stanna kvar och ta hand om hästarna.
Vem blev lyckligt lottad att ha jour v.18?

Men man måste ju se ljuset i tunneln som alltid.
Jan lovade mig i alla fall att jag skulle få en fin begravning.
Och jag har precis bäddat rent i min säng med Wångens snorgröna lakan.
Så nu kan jag ligga och spy på livet och allt utan att det syns.
Yippiekayey motherfucker!

Drömde att jag hade försovit mig till klockan sju och vaknade med ett ryck.
Det var bara det att jag hade glömt att jag powernappat på spikmattan innan jag gick och la mig och hade bara slängt ner den bredvid sängen.
Så ja, det blev ett riktigt uppvaknade när jag insåg att klockan bara var fem och att jag stod på spikmattan.
Helvete.
Bara att glömma, drömma och sova en halvtimme till.

Väl i stallet hängde jag jackan på en krok. När jag sedan skulle gå vidare till stall nummer två upptäckte jag att en fågel även hade jag gjort nummer två på min jacka, skit.

Efter stallet hade jag två härliga lediga timmar. Myste ner mig i soffan och slog på tvn som fungerade så där i tjugo minuter sen blev den kolsvart. Våld hjälpte inte ens. Så det blev att ligga i soffan och stirra upp i taket och lyssna på tystnaden, trevligt.

Till lunch skulle jag ta fram mina minimorötter från kylskåpet. På något vis hade temperaturen sjunkit i kylskåpet och mina minimorötter var oranga miniisbitar.

Sedan till middagen tänkte jag lyxa till det efter lunchkatastrofen med en pizza. Dock är inte vårat kök utrustat med varken en ugn eller platta tallrikar. Så det var bara att lägga pizzan i en djup tallrik och in med den i micron.
Det resulterade senare i en hög av tomatsås i botten av tallriken och stenhårda pizzakanter, mums.

Dagen blev på något vis rätt räddad genom att en hemlig beundrare eller en snäll boxgranne som hade  mockat en av mina boxar och morronmusik på p3 mellan sju till åtta, underbart. Och snart anländer även Sjösten till Norrland och då ska vi prata som bara vi kan..

Seriösdag, hästarna tränades hårt, svetten sprutade, blod smak i munnen,  solen sken och ridhjälmsbrännan blev tydligare för varje ridtur.

Lyxdag, tre hästar på träningslistan och det firades med en lyxfrulle på wärdshuset. Vi åt alldeles för mycket och försökte smälta maten i cafeterian med då kom HH och vi blev bara ännu mer illamående så det blev bara att börja jobba.

Tröttdag, tandbortsmuggen kanske inte var det enda vi höll i kvällen innan och hjälmen tryckte lite extra på huvudet.

Övertröttdag, en sån där dag när man Nästan glömmer att stänga boxdörren, antigen glömmer man sätta på grimman eller tempa hästen, glömmer bort vilken häst man red sist, tar ut hästarna som skulle vara inne och hästarna som skulle gå ut är någon annanstans. Total förvirring och alla fel och misstag är tillåtna.

Oseriösdag, bus, hemligheter, bananpaus och pratstund i sadelkammaren, godisätande med cafe-Maggan, gåtor med hovslagar-Daniel, roderande av bilder etc.

Vaknade upp i allt flum när Super Arnie sa åt mig att jag måste tänka lite på mig själv och ta det lugnt med mitt jobbande. Det är så svårt, men idag kändes det faktiskt tungt i ryggen och jag kanske måste inse fakta.

Feelgood dag, trodde jag skulle rida sex hästar så blev det bara tre, tror jag aldrig mått så bra och det kändes som jag flög fram längs stallgången. I feeeeeel gooood!

Temat på dagen, övertrött och oseriös.
Sitter i soffan med nylagad lunch och roar mig med att se på ett av mina favorityoutubeklipp.

http://www.youtube.com/watch?v=_hLYiGkaQQE

Jag börjar bli sällskapssjuk här själv i c-huset. Visst är det lite skönt, men det börjar bli lite för tyst och tråkigt nu. Bara jag och soffan där det mesta har hänt. Ingens dörr att knacka på.

Hur ska man klara av att bo själv sen efter studenten?

Super Arnie frågade mig idag hur det var med mig och min kropp. Jag ogillar starkt den frågan, för då råkar man alltid känna efter för mycket.

Men sen kom jag också på att det är nog i den här veckan jag ska få mitt besked från magnetröntgen av Gruschenka. Mer än spännande. Ladda pistolen?

Det har börjat blivit okej att träna hästarna, men bara okej.

Limpan är en pina att sköta. Han pissar ner boxen som om han skulle ha diabetes eller nåt liknande. Han är överallt där han inte ska vara och dra ner nosen till marken som en fyrahundrakilos jätte Basset. Dessutom är han ständigt inpackade i ett tjockt lager lera.

Men efter man har ridit honom bär han verkligen upp sitt namn, Gimstein.

Jag har fått en ny favorit och tillbaka lite av känslan att det är kul att rida.

Däremot önskar jag att Orka snart tar sommarlov för gått. Jag kan inte säga att jag gillar henne fast än hon är en ung lovande talang. Oftast ett bångstyrigt betongblock med humör som en vulkan.

Orka är svart och hård och jag är mjuk och blond. Orka är ett monster och jag är faktiskt rätt snäll. Självklart står Orka uppskriven på mig hela lovet.

05.30 varje morgon  lördag som måndag.

Stina och jag jobbar järnet.

Det är skönt att jobba och slippa tänka.

Men det värsta är att jag ändå har tänkt.

Och insett.

Jag vill inte hålla på med hästar när jag slutar skolan.

Det finns ingen pepp på att rida 10 hästar om dagen.

Smart Carro, här har du ägnat 3 år med att hålla på med hästar 24/7.

Resultatet av att hänga med hästar dygnet runt har också medfört att jag inte kan något annat, har inte gjort något annat, vet inget annat.

Så snälla ge mig en ny fritidssysselsättning.

I fredags hade två killar från Mittuniversitet ett informationsmöte med våran klass.

De berättade om fester, sjuksköterskor och sovmornar. Att plugga lät plötsligt inte så trist som jag annars har föreställt mig. Det kändes som bara som ett lite mer seriöst Wången.

Men sen är det just det där, vad ska jag läsa i så fall?

Senare på dagen tog jag tåget ner till Gävle.

Jag la märke till att jag nog alltid åker till konstiga plaster vid konstiga tider för det är nästan alltid  tomt i vagnarna jag reser i.

Det var det inte den här gången. Fullare än fullast i varje kupé.

Jag hamnade mellan ett fönster och en självsäker spanjor med blingbling i öronen och ett sexigt körkort i byxfickan.

Han ingav respekt och jag försökte ta av mig jackan på smidigaste sätt så jag inte skulle stöta till han och kanske bli upptryckt mot väggen eller nåt liknande.

Killen var snäll och till råga på allt pluggade han till socionom på Mittuniversitet. Väldigt otippat!

Vi pratade, skrattade, han påstod att han fått in mina snarkningar på film och skulle lägga upp dom på youtube. Han ville göra mig känd på något vis, men som sagt så snarkar jag INTE.

Tåget blev försenat, oväntat? Jag älskar SJ.

Plockade fram the ghost of tom joad ur dammet från hyllan
Det får mig att tänka på tre saker.
Sommarkvällar i små kvarter.
De få fina nätterna jag har upplevt
och vilket svin jag är.

jag vet inte om det är febern
som gör att jag känner mig så
djup och nostalgisk
med gud vad jag
saknar allt det där jag hade förut
men ändå inte
det blir bara ett substitut
för det nya jag längtar efter
och vill ha