Fröken Larsson

Min minisemster började i torsdags. Kändes väldigt skönt att lämna isen på alsensjön och bege sig mot sydligare trakter. Ner mot Sundsvall hade snön försvunnit, i Gävle var det riktigt grönt och hemma var det sommar =) Kändes faktiskt helt oootroligt.

Började fredagen med maxin' relaxin', satte på bikinin och la mig ute i solen. Efter det cruisade Lisa och jag runt lite och njöt ännu lite mera av sommaren, handlade mat och grillade nästan på topp, gick ut och tog en öl och allt var perfekt...Och sen gick allt ner för. Vill inte gå in på detaljer för jag har redan försökt förträngt det mesta, men min mobil kan ju verkligen dölja att den har använts väl. ¤%&@@###!!!?+**%&¤#"##¤$£$$

Men på något sätt får jag väl inse katastrofen, att min flyt har slutat  och tänka på de positiva sakerna under dagen. För vilken tjej har inte fixat elitloppsbiljetter!?? =D Kan det tänkas vara så att någon av Solvallas lärlingar messade Carro Larsson och frågade? Who's your mama know?!!

Imorse kändes bara orden, idag är idag och igår finns inte, väldigt väldigt bra. Fast visst gick det inte att undvika att tänka på gårdagen när jag gick runt på det allt för ojämna golvet på vero moda och försökte hålla mig i balans och samtidigt koncentrera mig på kläderna jag skulle spenderar pengar på. (Varför har dom inte lagt golvet plant för??!) Men shoppingturen till Västerås gick ändå väldigt bra, inhandlade blad annat en ny elitloppsklänning, undrar vilken jag slutligen kommer att ha? Känns det jävligt bra att Munchenbryggeriet inte råkar tillhöra Wångens område iallafall. MmmmMmmmMmmm...

Imorn är det söndag och jag kommer inte åka upp bakis till norrland för en gångs skull. Visst är det lite små surt att inte gå ut idag och ställa allt till rätta, men that's life. Kan vara skönt med en chillin'killintajm i soffan.

Wången känns ju väldigt avlägset nu, men det har ryktats om att det är bättre tider där uppe också nu och där uppe finns ju min Mr. one and only. :*


'Cause the years fly by in an instant
And you wonder what he's waiting for
Then some skinny bitch walks by in some hotpants
And he's a-running out the door

No don't let him waste your time
Don't let him waste your time
No don't let him waste your time
No don't let him waste your time

Grått, kallt, dimmigt och regn. Det var som gjort för att ligga kvar under täcket och trycka i sängen. Men men plikten kallar så det var bara att hoppa i kläderna och traska ner till stallet.

Red lektion idag på Lill Aset som fick byta namn till Lill Prinsen för en stund. Gick betydligt bättre än sist när jag befann mig i ridhuset på Valsa. När jag såg mig i ridhusspegeln var jag nära på att stoppa fingrarna i halsen. Min perfekta sits och kropp hade plötsligt förvandlats till en sjuttioårig isländskgubbe som absolut aldrig sett sig i spegeln. Jag skulle kunna ha kallat mig för Snorre Snorrasson istället för Carro Larsson. Det var bedrövligt och jag fick ångest och hoppade av hästen och gick ut. Sadlade på en annan och red ut i äkta islandsanda och försökte helt förtränga min spegelbild. Så det var hemskt tur att Sara kom som en räddare i nöden idag och rättade till mina fel och brister. Insåg att jag måste börja käka lite mer spenat och spendera mer tid på gymmet. Eller insåg och insåg, det är något jag vet, men bara det att jag har glömt bort det eh...

Nu är det kväll och som vanligt spenderar jag min sista vakna stund här. Har slappat i soffan hela kvällen med Uggla och Berg och det var riktigt mys. Känner mig lite smått heartbroken så här på kvällskvisten, fråga mig inte varför. Är depp, dillchips och depeche för hela slanten. Nej jag lyssnar inte på Depeche. Men det passade ju bara så bra in. Om jag skulle säga vad jag lyssnar på skulle du komma på mig direkt och det skulle ju vara så piiiiiinsamt....

Nej helt hemskt är det inte. Det är inte strömavbrott, inte snöstorm, inte kolsvart ute, ingen björn som traskar runt husknuten, ingen mobil trasig och ingen som kapat min mail, MEN jag är ensam, uttråkad, trött och maten håller på att ta slut. Sällskapsjukan och näringsbristen är nära om jag ska äta nudlar resten av veckan och inte få en enda kram. Fast som tur är har jag på något sätt tappat aptiten, vet inte om det är pga av makaronerna eller för att jag har insett att jag måste köra lite hårdare på den här så kallade bal och bikinidieten.Längtar i allfall väldigt mycket till måndag morgon och wångenfrukost mmmmm....
Men såklart finns det fördelar att vara själv i huset. Jag kan gå runt halvnaken eller varför inte helnaken utan att någon bryr sig, min tvätt kan hänga och torka hur länge den vill i torkskåpet, ingen kö till nudelkokande, jag kan lyssna på musik hur högt jag vill utan att någon knackar i väggen, alla diskar efter sig förutom jag, tja listan kan bli lång....

Annars så har jag haft det lite små ledigt idag. Jag har bara gjort saker jag är bra på; mocka skit och ätit godis.

Morgonen gick skapligt snabbt, 10 hästar och ingen hade något dumt för sig. Käkade frukost till the vocie och grandpa choir boys i vanliga ordning (om det nu inte blir en kusk så tar jag en körman). Funderade på om jag skulle plugga och la mig i sängen, men knoppade direkt och vaknade av regnet till lunch. Fick lite smått panik och studsade nästan upp ur sängen för Figaro hade ju ickeregntäcket på sig. Jag var ju lite optimistisk imorse och tänkte att molnen skulle försvinna och det skulle bli sol och minst femton grader varmt, men fel hade jag.. Tog in honom täckade om, gick ut till hagen och när möttes vi av dagens första motgång. Figaro vill inte bli lerig om fötterna och det ville inte jag heller. Kallade efter SOS alarm Frida H, som tyvärr inte dök upp så jag fick ta saken i egna händer i alla fall. Efter en halvtimmes övertalning och mutning med godis gick Figaro in. Jag kollar upp på himlen och se där solen skiner, allt gjort i onödan. Fast om jag inte hade gjort det hade det säkert ösregnat hela dagen (man måste ju se det positiva). Sen har dagen rullat på, kommer inte riktigt ihåg vad jag har gjort mera, små bråkat med Njördur för tillfället aka Lill aset och försökt plugga lite körkortsteori. På väg ner till kvällsfodringen såg jag Florre i gräset liggandes över en Mirajacka, jag är glad att jag inte har blivit offer för den pojken idag. Efter gårdagen har jag blåmärken lite varstans och en hel del trauman jag måste jobba med.

Apropå kvällsfodringen. Klockan var nio och det var lika ljust som när klockan är tolv mitt på dagen en vinterdag. Det är så sjukt. Under vintern är det kolsvart när man går upp till stallet klockan sex och sen vid två på dagen börjar det bli mörkt igen. Man känner sig trött och depp 24/7. Sen under de två sista månaderna är det ljust dygnet runt och man kan knappt sova och har alldeles för mycket energi. Jag tror det är därför man får en sån kick precis innan skolan slutar som gör att man faktiskt åker ända upp hit igen till hösten. För man tänker för sig själv, det var ju så kul dom sista veckorna, ligga i gräset och dricka öl, ingen skola, inga hästar. Men man vet så väl att det kommer vara kallt och jävligt i alla fall när man kommer upp i slutet av augusti.

Nu ska jag krypa ner under täcket igen och ladda inför en hård och lång morgondag. natti!