Fröken Larsson

och jag kan inte låta bli att bli att snyfta lite grann när jag tittar runt på alla fotografier och blir lite lätt nostalgisk.

Hrönn blev skadad och jag fick ett erbjudande att byta ut Hrönn mot antingen en valack eller ett annat sto.Hrönns ägare sa att jag skulle hämta den enda svarta valacken i hagen. Och det har jag ju skrivit om innan. Hur jag besviken försökte dra in en stor svart flodhäst från hagen.

Ville jag verkligen byta ut vackra Hrönn mot den där dunderklumpen?

Jag bestämde mig fort för Njördur, men också att jag bara skulle ha han som en träningshäst som jag skulle lära mig av. För då tänkte jag att jag aldrig skulle kunna se Nödde som MIN häst och kunna tycka om han fullt ut så där som damerna gör i stallet om sina hästar. Att det inte finns något vackrare än deras hästar, ingen är så bra som dem, inga så fantastiska, köpa fina saker osv..

Nödde var bara ett objekt.

Jag tror jag och Njördur har gjort det mesta.

Han började med ett stort problem. Han kunde inte åka transport utan att hoppa över bommen i transporten.

Rätt jobbigt då han skulle åka en resa på 55 mil upp till Östersund.

Alla försök med att transportera Njördur slutade tillslut med en ambulansfärd för mig och en underläpp som aldrig mer kommer bli sig lik.
Det hela har slutat med att jag måste specialbeställa en lastbilstransport varje gång han ska någonstans.

Jag vill gärna inte synas, ta plats och vara till besvär. Bara going with the flow.
Njördur är motsatsen.
Alla vet vem han är, står alltid i vägen och har varit en pain in the ass för vaktmästrarna på skolan som har byggt om det mesta i hans närhet för att passa honom.

När han väl landade på Wången började han först med att bryta sig ut ur hagen genom att stoppa huvudet genom grinden och sedan lyfta av den från gångjärnen, piece of a cake! Varför hade ingen provat det tidigare, gräset är ju alltid grönare på andra sidan och Nödde var på fri fot.

När vaktmästarna sen satt en spärr vid gångjärnen la Njördur sin hals på grinden + hela hans 400 kilo tunga kropp på det och grinden bröts ihop och det var bara att traska ut.

Efter det fick vaktmästarna bygga en hage som var lika svår att bryta sig ut som från Kumla.

Efter det insåg Nödde att han inte ens ville gå ut från boxen. Varje morgon fick jag stå och piska och skrämma ur han ur boxen. (Horsemanship hade inte riktigt nåt Norrland vid den tiden) Snabb reaktion har aldrig varit hans bästa sida heller. När han väl var framme vid hagen vägrade han ofta att gå in.

Jag provade med allt och mitt tålamod var inte stort på mornarna när det var kolsvart och minus tjugograder och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag satt mig förtvivlat i en snödriva för att han vägrade att gå in i hagen och hellre spelad staty utanför istället för att låta mig gå och äta frukost. Men sedan om någon människa kom och ställde sig bakom honom gick han in snällt som ett litet lamm i hagen och bara blängde på mig, som att han pekade finger rakt upp i ansiktet.

Vem kom på att man kunde ställa sig i krubban i boxen och sedan inte komma på hur man kom loss så vaktmästarna fick lov att spika igen den. Så det blev den enda boxen i stallet med en parkbänk i? Jo, Njördur.

När det är snöstorm och alla hästar står med rumpan mot vinden finns det en som står åt andra hållet och håller upp läpparna och visar tänderna. Vem är det? Jo, Njördur.

Vem gör en kullerbytta i paddocken med ryttare på för att han är så koncentrerad på att kolla på hockeykillarna som tränar ute på vägen att han inte ser att det ligger bommar på marken? Jo, Njördur.
Sen har han även lärt sin matte att falla handlöst för hockeyspelare, dessa ovanor säger jag bara!

Vem dricker hellre ur vattenslagen än ur vattenkoppen? Jo, Njördur

Vem är helt fascinerad av hockeykillarnas träning så att att han struntar i mat och sina kompisar? Jo, Njördur.
och Carro.

Vem får för sig att bita tag i örat på en sovande katt och se om den smakar lika bra som havre? Jo, Njördur.

När alla hästar står otåligt i boxarna och vill gå ut i hagen på morgonen ligger det en häst i en box som vägrar att gå upp, vem är det? Jo, Njördur.

Vem lyckas få in en pinne genom halsen på ett sommarbete som var en äng utan träd? Jo, Njördur.

Vem vickar på öronen samtidigt som han dricker? Jo, Njördur.

När du själv står och väger dig på hästvågen smyger någon sakta bakom dig och ställer sig på den också så du får en chock av hur mycket du väger.450kg?? Vem är det då som står och flinar bakom dig om du inte får gissa på Jan Hallberg? Jo, Njördur.

Vem äter hellre pizzakanter än hö? Jo, Njördur.

Vem står och nosar på den gigantiska traktorn, försöker undersöka hela skopan och om han kunde skulle han snällt fråga chauffören om han fick prova att köra en runda? Jo, Njördur.

Vem springer som en galen hundvalp upp och ner längs strandkanten via vattenbrynet? Jo, Njördur.

Vem lyckades ge mig en lätt hjärtattack när han lyckades knyta upp en tjugoårig gammal knut och smita från spiltan samt äta upp alla andra ryttare och hästars mat/foder? Jo, Njördur.

Men vem är det jag gillar allra bäst? Jo, Njördur.

Från att vara ett träningsprojekt som jag mer pratade illa om än gott har blivit till någon jag kan inte kan vara utan. Mitt tålamod har töjts till sina yttersta gränser, men jag har inte haft ett händelselöst hästliv och i det stora hela har det varit väldigt roligt. Men allt har sitt slut och kommer jag få veta hur Nöddes blir? Hur kommer han se ut när han blir gammal? Vem kommer han tycka bäst om nu? 

Det  hugger faktiskt lite i hjärtat. Jag har ju sett han växa upp och sett vad den lilla ful ankungen har utvecklats till, kanske inte en svan men ändå :')

Vem har tålamodet till världens mesta häst?

There are places I remember
All my life though some have changed
Some forever not for better
Some have gone and some remain
All these places had their moments
With lovers and friends I still can recall
Some are dead and some are living
In my life I've loved them all

But of all these friends and lovers
There is no one compares with you
And these memories lose their meaning
When I think of love as something new
Though I know I'll never lose affection
For people and things that went before
I know I'll often stop and think about them
In my life I love you more

I början var Prinsen bara mitt träningsobjekt, flodhästen i hagen, han som jag bara har för att bli lite bättre.
Nu har han blivit någon som jag har väldigt nära hjärtat, den fina ridhästen, han som jag har för att jag mår lite bättre och nu ska han bort. Visst är det lite skönt för det finns inte riktigt tid för han och hans upptåg.
Jag har blivit lite mognare och han är fortfarande lite barnslig, killar är ju så eehhh..
fingrar i kors bakom ryggen

Men att hitta någon som vill ha honom och någon som jag accepterar kan få köpa honom, det är inte enkelt!
Jag skulle hellre vilja avliva honom, ett skott i pannan, och jag vet att han har levt ett bra liv och inte kommer hamna på något ställe och lida och självklart inte behöva springa runt i en främmande hage och springa och skrika efter mig.
Nu har jag istället blivit ett annonsmonster, en tokig ägare som vill att alla intresserade köpare skickar ett personligt brev till mig med innehållande passfoto, meriter och personliga referenser. Sen ska dom också få gå igenom ett allmänbildnings-och IQtest så jag får se hur det ligger till där uppe hos dem och sen kanske de kan få komma och titta på min lilla älskling.

Ja hela den här salushowen har gjort mig lite galen. En sådan person som jag annars föraktar. Den där människan som gulligullar med sina djur som om de vore de barn de aldrig kommer få. Jag mår illa av mig själv!
Snälla kom och köp Prinsen nuuuu!

Kvinnan som gav hårruffset ett namn, ett ansikte och en frisyr har äntligen funnit ett balsamspray som inte heter Natusan Kids Balsamspray Special Edition Shine with Ice Age 3 som gör att hon blir ännu barnsligare när hon lägger fram balsamflaskan tillsammans med ett gäng Kinder Maxi.

Nu finns det äntligen ett gäng balsamspray med en diskret look som lätt kan läggas upp på kassabandet ihop med en god chokladbit. Har dock inte provat det IRL om man säger så. Får helt enkelt sova på saken och se hur det går imorgon!

En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Menar så klart den 13:e februari. Bryr mig inte ett dugg om den där jävlans alla hjärtans dagen. Den 13:e ska det vara ffs!

Maybe we could make it all right
We could make it better sometime

Maybe we could make it happen
We could keep trying
But things will never change
So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back

Just a little, little bit better
Good enough to waste some time
Tell me would it make you happy

And it hurts with every heartbeat

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Ibland väljer man rätt kurs, ibland väljer man fel kurs.
Jag tror jag har valt fel.

Hade inte förväntat mig allt detta tjat om förskolans läroplan, (vad har den med saken att göra?)
av människor och med människor som är lika gråa som
en urnött föråldrad pensionerad utdöd gråsten med en humor som är torrare än Sahara
och alla försök till skämt är pinsamma
ursäkta men en viss del av Högskolan Dalarna borde inte öppna
munnen till ett försök att få människor le på smilbanden, skam för samhället.

Sen känner jag bara ren skräck när jag läser kurshandboken, känner mig inte manad att hugga pennan till någon av uppgifterna, ärligt.
Det enda som kändes lockande var en fältuppgift med innehållande utrustning: kamera.
Suck, vad har jag gjort?
Att besluta och bestämma saker har aldrig varit min starka sida.
Sitter på Studera.nu och letar för fullt efter någon lite mer intressantare kurs.
Tips lämnas i förslagslådan runt hörnet.

Det svider lite, eller jättemycket. Hur innehållslösa kommer inte mina dagar att bli nu?
Enda mannen i mitt liv som jag gillat av hela mitt hjärta med fel, brister, alldeles för mycket överskottsenergi och några för många egna idéer. Nördigt jag vet. Men det är ju om Njördur.Måste nästan böla lite nu buhuhuhu.

Drog på mig jeansen som gör att jag känner mig lika grym som Lisbeth Salander.
Tog inga linser för jag hade ingen lust att se världen idag och om inte jag ser nån kan säkert ingen se mig heller. 
Packade in min feberfrossiga kropp i mössa, halsduk och vantar och begav
mig till AF och bad dom att ta mig bort från deras lista. Skönt.
Hittade adidasjackan, ja jacka, som jag har velat ha läänge på rean.
Och jag måste verkligen vara sjuk för jag köpte den inte
utan gick istället till apoteket för att köpa nässpray.
Att vara förkyld är grymt osexigt fast än jag är lika snygg som Lisbeth idag.

Har på känn att min näsa snart kommer inta skepnaden av Niagara. Känns inte alls perfekt.
Och som en av mina gamla chefer brukade säga;
Carro du måste chocka kroppen, ta två alvedon!
Hallelulja! Min kropp skulle nog bli chockad av det, men mer av att den skulle besviken att den inte skulle få nåt mer att knapra på. Och en besviken kropp blir en sur kropp som blir en ännu sjukare kropp. Ingen idé alltså.
Dock chockade jag mig själv idag, mina arbetskläder består av ett par ljust beiga byxor och en rosa tröja.

Värsta är också att jag blir hemskt sällskapsjuk när jag är sjuksjuk. Närhet på burk tack? Jag vill bara gräva ner mig, men inte gå i ide ensam under mitt täcke.
Och ja, det ena leder såklart till det andra och det får mig outsökt att tänka på dig såklart och då tänker jag på hur jag har misslyckats totalt. Orkar inte mig själv.
Ska ta en dusch, pilla mig i naveln och fortsätta lyssna på Tegan and Sara.

Dom flesta verkar ha tröttnat på den här kylan, men det finns några som njuter av den till fullo.

Njördur, Pussy Island, Nödde, Njördulf, Mjögren, Nörden, Aset, (kärt barn har många namn)  ja självaste Prinsen av Knallbo springer runt i snön och de kalla minusgraderna så som en hundvalp precis har upptäckt stranden och vattnet. Ja vi ska inte prata om när Nödde galopperade upp och ner längs stranden vid Storsjön heller..

Men i alla fall häromdagen var han lugn som en filbunke och jag funderade på om han var sjuk.
Han travade lugnt bakom de andra sju hästarna utan att ens ha en tanke på att tugga fradga som en hund med rabies, försöka hoppa upp på hästen framför eller kasta sig i väg och visa sina dolda passtalanger.

Ja, galoppperade till och med sist i ledet utan att han la sig i en av sina andra femtioelva gångarter.
Så jag utbrister; det går ju att sälja den här som turhäst nu!
Och det fick jag ångra.

Från ingenstans gör Njördur, Pussy Island, Nödde, Njördulf, Mjögren, Nörden jordens bakutsprång som världens ninja och det känns som jag flyger en meter upp i luften (tja jag kanske lättade lite från sadeln i vilket fall), tappar stigbyglarna och hänger fram på halsen. En millimter till höger och jag hade säkert legat begravd i en snödriva.
Tror jag knäckt ett revben, punkterat en lunga och väser fram till dom andra; Hörni, kan ni sakta av jag sitter på halsen!

Jag vet inte vad det är med den där hästen, men ibland förstår han verkligen för mycket.
Och nu är han helt ofräsch, precis som förra gången vi bestämde att han skulle ut på annons så nu sitter vi och  överväger veterinär eller Svenne..Jag blir så matt..

Hur lagligt är det att vara snygg och sedan kunna sjunga? Jag vill bara krypa under huden. Att se snygga människor sjunga är något jag är svag för eller är det så att när människor sjunger ut blir det snygga eller ja som i det här fallet extra sjuktjättesuper snygga.
Och stopp igen!
Hur normalt är det att vara tjugo år och tänka och drömma om sånt här?
Det är fan olagligt! Lås in mig! (Med Robert Pattinson)

http://www.youtube.com/watch?v=fFBfpCfBPEc&feature=related

Det första jag möttes av på min resa till de värmländska skogarna var min gamla lågstadielärare.
Hon kände inte igen mig ,rätt skönt, och det enda minnet som dök upp i mitt huvud
är när hon lutar sig över skolbänken, hennes urringning är lite för djup och man ser hur hon har tejpat sina bröst med Dalarnas dåtida bröstejp, den svarta eltejpen.
Stackars nipplar tänker jag nu i efterhand och bara för att man har grått hår behöver det inte betyda att man har hängpattar. Jag ser mot en ljus framtid då allt är möjligt.

Väl på tåget är allt i sin ordning och jag slocknar direkt efter jag lutat mig bakåt. Vaknar upp genom att möta snyggingen mitt emots ögon vrålstirrande på mig och jag får ta ett djupt andetag och svälja det skrik som precis skulle skrikas, vad hade jag gjort han? Avis på min skönhetssömn?

På nästa tåg får jag inte en lika snygg granne. 50+ gubbe som tittar på mig och hela han skriker att han vill ta mig till toaletten och dra av mig byxorna och ta mig hårt. Jag kunde inte titta åt höger för där satt han och om jag tittade åt vänster såg jag hans små kåta grisögon stirrandes i fönsterrutan ändå.
Så jag satt där och stirrade rakt fram samtidigt som jag så diskret som möjligt försökte äta upp min baguette och så osexigt som möjligt äta upp mina ahlgrens bilar.

När jag började närma mig Degerfors droppade också värmlänningarna in på tåget.
Jag skrattar inte ÅT dom, jag småler MED deras dialket.
Det kan inte hjälpas. Det känns som jag är en statist i ett pogram av Hajk.
Ni får veta mer sen.
Chip och hej!