take me back to the stars
I've made up my mind
Don't need to think it over
If I'm wrong I am right
Don't need to look no further
This ain't lust I know this is life
Igår var det alla hjärtans dag, vissa tycker inte om den dagen (varför vara arg en dag när dom råkar vara singlar resten av dagarna också, jag är dock ingen bitter singel, music is my boyfriend och jag har Beckham i sängen that's enough), jag tycker inte om någon dag. Jag förstår inte jag orkar inte hur mycket som helst. Har inte han där uppe bland molnen svårt att fatta? Fel plats vid fel tillfälle varför kommer allt till mig för? Det är inte så att jag bryter ihop bara för att en liten sak händer, men nu när det händer om och om och om och om och om och om och om igen, då blir jag matt. Så matt att den där sista känslan kommer när allt blir tomt, när jag inte längre bryr mig om dig eller min mamma. Då är det hemskt men så är det, the final countdown. När kroppen skakar och det bara finns en väg ut om man inte vill ligga i koma under täcket med gråten som aldrig tar slut. Jag vet varken ut eller in för jag trodde faktiskt jag var värd något bättre än det här, men så verkar inte fallet vara. Är det för att jag aldrig skickar vidare alla kedjebrev, sms och mail som utlovar kärlek och lycka livet ut? Eller vad är det? Kan inte någon bara bryta denna förbannelse? Vad har jag gjort för fel, berätta och säga vad jag ska göra så ska jag göra allt rätt. Men nej jag ska inte gå för ingående på det här, jag har nog blottat mig tillräckligt
Should I give up
Or should I just keep chasing pavements
Even if it leads no where,
Or would it be a waste
Even if I knew my place
Should I leave it there.
Should I give up
Or should I just keep chasing pavements
Even if it leads nowhere
you don't know how lovely you are Jennica <3
Prinsen, prinsessan och den vilda hästen.
Words I'd like to shake 'em
Shake 'em from my troublesome mind
And why? - Heaven knows,
It's a joke I suppose
But baby, I'm the worrying kind
And you turn up your nose
And you say it's a pose
But baby, I'm the worrying kind
Yeah, sometimes I'm blind
I'm just out of my mind
Som vanligt när det nalkas festigheter, alkohol och en del travkuskar ska man tacka nej till inbjudan, hålla sig inlåst på sitt rum medan man sitter i sin säng stirrar in i väggen och rullar tummarna. För om man har en kul en kväll måste man väga upp det med att man får skit dagen efter,dagen efter det och resten av månaden och kanske mer, och det är dom där konstiga konsekvenserna som råkar bli alldeles för stora när det gäller mig som jag aldrig lär mig att dom kommer och jag vet inte heller hur jag ska hanterna dom. Sätta på sig helstängt eller ta tåget därifrån. Den här gången gjorde jag det sista och kastade mig på tåget till ett soligt och varmt Dalarna. Funderar starkt på om jag ska stanna här för gott för här tror jag knappast att jag stör någon här. Jag blir så matt på allt.
Annars har denna dag varit riktigt bra, sol, gjort världens fynd och nu funderar jag på att ta mitt mod till fånga och ringa och höra om mitt jobb förra sommaren vill ha tillbaka drottningen av finns i sjön till fikarummet . Men jag är ändå lite tveksam för jag trivs inte riktigt bland motorsågar, klippmaskiner, traktorer och kaffekoppar. Så det är bara att höra av dig om du har ett jobb över, jag är öppen för allt.
But what sense does it make
When I feel like a fake
When I´m saying to you all, be good for goodness sake?
So I going home, back to the place where I belong..
Jag och Elin har räknat ner dagarna till torsdag v.6 över en bit falukorv medan vi har pratat om hur ootroligt det är att skaka hand med Gunde Svahn efter man ha stått på två skidor i två timmar, hur man bäst spanar in Tony Rickardsson på speedwaybanan, varför man inte ska åka med raggarbilarna och varför man ska åka med raagarbilarna (vi har delade åsikter om det), hur man på diskretaste vis om man heter Elin *censur* någon utanför Sibylla, funderat om dalahästen är målade med falurödfärg, varför vissa folk väljer att ta färjan v.29 till Visby och varför vissa tar sitt pick och pack och åker till dansbandsveckan i Malung, hur många gånger vi åkte till Kupolen i våran barndom och apropå barndom jag säger bara Bingoberra så alla parter bli nöjda (inteeernt), ja vad har vi inte pratat och diskuterat om?
Vi har längtat så mycket efter våran tripp på torsdag som leder raka vägen ner till vårat hemland Dalarna, så ootroligt så vi nästan har dragit på oss folkdräkterna och dansat små grodorna mellan skolan, stallet, värdshuset, kårhuset...(fast så illa har det inte riktigt vara, men visst har det ryckt i fingrarna efter en fiol eller ett dragspel)
Jag tror aldrig jag har sagt det förut, eller jo när vi hade våran praktik i Frankrike förra våren, jag vill hem, hem till Avesta nuuuuuuu!
