Fröken Larsson

Efter gårdagens möte med oldloverboy tänkte jag ta upp kontakten med andra nära och kära så jag har bestämt mig för att ta tåget 17.43 och hälsa på Johanna,Emoh, Helgus m.fl och återkomsten hem är för tillfället okänd så knacka inte på min dörr om du förväntar dig svar, du kommer bara bli besviken, springa hem till mamma, snubbla slå i knäna, be om plåster, helst med bamse eller skalman på och gråta ännu mera, fast om du är rar får du säkert en röd,grön eller kanske en blå klubba av någon schyst typ du känner på gatan där du bor, förresten lyft på luren allt blir så mycket lättare då!


  Han envisades så, vad ska man göra?  Han är ju faktiskt söt när han ler.


Lyrics like "I have a friend who's in this Mensa club" sound like the set-up for a joke, and the handclaps and castanets might be the punchline, but that trumpet just reminds you that heartache among the ironic still hurts like hell" - PITCHFORK

http://www.labrador.se/mp3/pelle_carlberg-clever_girls.mp3

Idag träffade jag min förra kärlek Daniel, vi satt och pratade och skrev en låt ihop, han blev så här nöjd

I don't know. I can't say.

När jag vaknade var det SOOOL,tack! Jag uppskattade det till tusen. Efter det varma uppvaknadet begav jag mig ut på en springtur med grandaddy i lurarna (som satt där dom skulle, vilken frihet att slippa springa med båda händerna i öronen!)  som fick mig att sväva fram längs asfalten, typ ja nästan.
Efter morgonmotionen traskade jag ner till stan och inhandlade bl.a en tröja. Fy vad fint det är med lön! Nästan så att man skulle kunna hoppa av skolan och satsa helhjärtat på ogräsrensning! pengakåt som faan! Eller ja, det känns iallafall skönt att slippa städa fram några kvarglömda mynt under sängen när man ska bege sig ut på shopping.
Sen blev nästa anhalt solstolen, men jag han bara förbättra brännan i en timme för sen kom det massa massa moln och jag fick bege mig in igen. Fast då fick jag tid att fixa foton, utan att få allt för dåligt samvete. resultat...?

Idag vaknade jag med solen i ögonen, första gången jag blev besviken denna sommar på att solen var uppe faktiskt. Varför är det sol på en måndag och inte på en lördag eller söndag? Fast om det hade regnat hade jag säkert dragit täcket över huvudet och tryckte på snooze fem gånger till.

Sen lagomt till klockan två blir molnen alldeles för grå, men då är det tur att Christer finns i etern! Men sen, vad tänkte denna fantastiska radiokanal på när dom lägger in ett pogram som rond klockan tre när regnet nästan nästan börjar droppa ner och kroppen knappt orkar ta ett steg till!?? Fast i och för sig om det hade varit efter lunch vet jag inte vart jag skulle tagit vägen! (allvarligt)

Som de flesta andra dagar har jag gått runt med en trimer och röjt, men idag var det inte som alla andra dagar. Jag kunde nämligen inte känna mig så där allmänt tuff som jag gör när jag hör den här låten  http://www.youtube.com/watch?v=z77Fspd5hlg medans jag går runt där i ogräset. Besviken!


Det bästa: Covers! Marit & Lily <3 + Miss Li och den störtsköna killen kl.7
http://www.youtube.com/watch?v=CBpI-lIm1EM&mode=related&search=


ps. idag skulle jag bara vilja slå den fula dumma världen i huvudet

Worse than anything I can relate to


Alla har ett eget liv, ett val vad dom vill göra med det. Bestämma om dom vill leva eller dö. Ibland bestämmer vi andras öden, en handrörelse och vi har avslutat en myggas kapitel. Men vad spelar det för roll? Vi hade ingen nära relation med den, kommer inte att sakna den. Det påverkar inte oss på något vis, eller jo vi slapp ligga sömnlösa under en natt för vi inte hade ett kliande myggbett på foten, men nästa dag när vi råkar trampa på den är konstiga insekten i parken är myggan redan glömd.

Att bestämma över sitt eget liv kan vara svårt, men att sen bestämma över någon annans liv, och nu syftar jag inte på någon fånig skalbagges, går inte att beskriva.
Särskilt när den här någon inte kan berätta hur den känner och vill. Vad ska man ta sig till?

Att inte veta om den lider eller och den vill leva. Varför ska sådana här stora beslut läggas på oss, kan ingen annan bestämma? Är det så att vi ska bestämma över andras liv och ändra deras öden, eller är det här ödet eller bara slumpen eller är det så här livet ska vara?