Sommaren är verkligen kort

Fast än BlondinBella har stått och poserat i badräkter, klänningar och andra sommaroutfiter med ett glas vitt i handen har det helt undgått mig att det är sommar på riktigt. Det har faktiskt nästan gått halva tiden av sommaren nu.

Jag insåg det idag när jag gick in på H&M och det var halva priset på alla bikinsar och inga klänningar så långt ögat kunde nå. Istället hängde höstens nya jackor framme.
Jag som precis har fått en trevlig bränna och haft min första riktiga semesterdag. Så är det snart över?
Ja, panikångest.
Direkt när jag kommer till Borlänge i kväll ska jag kolla chefens kalender och försöka boka in mina tre resor som jag vill få gjorda innan sommaren helt tar slut, och sen den där sista minuten i september?
Det blir att leva på existensminimum 2009 ut om allt ska gå vägen.

Höftjuck och banditer

Ledig i nästan två hela dagar! Underbart
Jag ska ha en tur med ett behandlingshem i morgon så bäst att åka till Borlänge redan ikväll.
Väldigt spännande.
Kommer det vara nio autistiska barn som står och väntar på mig?
Självmordsbenägna tonåringar som kommer göra allt för att slänga sig av hästarna
eller kommer jag att få demonstrera höftrörelser för ett gäng gangsters?
Det återstår väl att se.
Bara att det är en grupp på nio nybörjare är tillräckligt för mig, suck.
Men om allt går vägen under dagen som det så klart kommer att göra kommer jag köpa Saga på kvällen.
Det känns också väldigt spännande, men på ett helt annat sätt.

Fel generation är ute på vift

Nu ligger festivalpojkarna och sover. Totalt utslagna. Hur ska dom palla två dagar till?
Själv sitter jag vid mitt nya internet. Total lyx. Hur skulle jag klara mig utan det två dagar till?
En liten kontakt med omvärlden, tack och hallelulja.
Jag är ledig, men ändå fast på jobbet. Finns inte alltid en logik jämt. Men snart kommer i alla fall mamma och Jossan och hälsar på mig.
Sen är det bara att ladda upp för en hel helgs hårt arbete i den stekande solen.
Jag är så sjukt nervös att det finns inte. But no stress..

Som ett brev på posten

Igår när jag när jag hade varit hemma hade jag bland annat fått ett brev av Lena aka Lena I Luckan.
Det var ett brev med bilder från balen och studenten.
När bilden på Ola dyk upp med gitarren i handen var mina kinder inte helt torra längre.
Jösses vad jag saknar de där tre åren nu.
C-huset, säckhoppning, Sunes sommar, snöstorm, strömavbrott, söndagsfrukostarna, spontanfester vid sjön, att gå och filosofera i lärarkorridoren och kanske slå sig ner hos Jan och diskutera sina tankar, bli ompysslad av låtsasmamman Ingrid i Wärdshuset, baka kladdkaka i kårhuset, kasta sig runt på gymmet, basta med fransmännen, ja det finns så mycket...

Och nu är allting över och det finns verkligen ingenting här som påminner ens en liten stund om det där. Inte ens några wångencasanovafasoner från min sida. Allting är verkligen bortblåst.

Jag gjorde annat igår kväll också, Till exempel skjutsade jag chefen och hans vän in till Peace & Love. Är jag inte världens mest snällaste anställda som finns? Han borde gnugga sig i ögonen och inse det.
För annars....Girl kick balls babe!



wake up every day feeling the same way


10 timmar på Torsgatan, dyrt men heligt

Ledig i tio timmar.

Jag skiter i bensinpengarna
Nu har jag åkt hem
Jag känner att jag behöver komma till något ställe där jag får
vara mig själv för en liten stund..

Att lägga sig på solstolen ute i gräset och inte ha några bekymmer
Åka finbilen och hälsa på damerna  i stallet
Äta grekisk sallad och lyssna till Eros Ramazotti
Pappa drar fram talangerna vid grillen
och om jag är snäll kan jag handla lite extra mat på mammas medmera
Nuförtiden njuter jag varje sekund av att gå runt i den röda Svenssonsvensson villan.

Snälla låt inte klockan bli åtta ikväll så jag måste åka härifrån..

Adios Amigos

Idag har Marit Bergman en gratis spelning i Borlänge
Jag red sju hästar innan lunch
Visst finns det dom som rider 12 stycken med ännu bättre resultat
Men jag är fan stolt över mig själv
Fast jag hellre hade stått framför scenen och lyssnat till This is the year
för jag tycker om Marit.


Återträff

Jag måste inse fakta, jag bor ute i glesbygden.
En by.
Här stänger ICA 19.00.

Efter en varm dag törstade jag efter något att hälla i min Saharaliknande strupe.
Så jag beslöt mig för att ta med mig gamla Bettan till macken en mil bort.
Sittandes i Bettan och halsar cola för fullt dyker en välbekant bil upp i backspegeln
och en välbekant keps
och en välbekant herr Elfving
Som isolerad grottkvinna jag är blev jag väldigt glad
och en pratstund utanför OK förgyllde min dag.


Den isolerade grottkvinnan talar igen

Från att bo 15 personer i en korridor så är det en väldigt stor kontrast att bo själv på en övervåning förutom på mornarna då chefen har morgongymnastik utan för min dörr.

Ja jag känner mig som en isolerad grottkvinna. Eller ja det finns väl dom som levt sämre, eh Fritzl..
Om det finns ett ord som heter förfallen skulle det beskriva mig rätt.
Som en planta utan vatten, som ett hav utan vatten, blahablahablaha
Smuts under naglarna
Slitna hårtoppar
och hårväxt på benen som ingen ser och bryr sig om
Ojämn solbränna
Ingen solbränna
Ett jobb utan fritid
En dator utan internet
Ett liv utan mening

Schysst att mamma kollar min mail då och då..
-Hej kära Arvikafunkis, inte långt kvar nu. Depche och alla andra artister väntar på din service..

Tack och hej leverpastej får jag säga till Arvika medan flugorna surrar runt mitt huvud.

Det ensamma livet på landet tar hårt på mig.


Hästbonde, 50, Dalarna.

En hemsk tanke nådde min hjärna när grannbonden åkte förbi med traktorn en dag när jag stod rätt lättklädd och mockade hingstens hage.
Tänk om jag står så här om 30 år?
Traktorn vände efter at han hade vinkat till mig. Så har han aldrig gjort förut när jag plöjt runt i leran i heltäckande regnställ.

Men tänk om jag blir som Susanne Brännemö och Thilde Höök? Stå där i tv4rutan och ropa desperat efter en man?

Jag står där på min gård och mockar skit bland mina hästar nånstans i Dalarna då Linda Isakssons avkomma kommer gående käckt över gårdsplanen med ett par nya designgummistövlar.
Själv står jag med en utväxt som har nåt hårtopparna, slitna ridbyxor, svett mellan brösten, Tretorn Rancher på fötterna, en stor prilla och bondbränna.

- Ja Caroline varför vill du vara med i Bonde söker fru? Eller ja man kanske man ska säga?
Så börjar jag med världens dalmål..
- Jaa det skulle ju vara ootrooligt att få uppleva kärleken och bli kär. Jag har juuu aldrig varit dää föruut. Men ja ä int bitter för dää.
Nää nää men dä skulle juu vara kuul att proova påt. Att få träffa en guuullig kille.
Sen tokler jag in i kameran och snuset rinner sakta ner för tänderna och färgar dom ännu en nyans brunare.

Är det dags att flytta in till civilisationen, börja på ICA och ragga varje lördagkväll?

Jag vill inte bo på landet.

The neighbours can't complain cause I got my headphones on






Början av sommaren 2009..

Juni

9
Första dagen på jobbet..

12
Fick ledigt några timmar för att åka hem och ha en kort och försenad studentmottagning. Pantertanterna kom bla.  och allt kändes väldigt trevligt..

Tillbaka till Borlänge. Fyra bönder sitter i köket och spelar poker. Fyra bondläppar med gigantiska prillor. Bönder kan ju betraktas som negativt. Så fyra killar födda på lander sitter i köket med en varsin snus under läppen.. Det är så man gör  här. Sammansluter sig i ett kök med en kortlek och en platta öl. Inget förkrök och ingen utgång.
Dom verkade vara trevliga, frågade om jag ville vara med och spela, men jag var verkligen trött. Kommer inte ens ihåg vad dom heter nu, men det var otorligt kul att se andra människor i köket. Hoppas dom hälsar på en annan gång så ska jag lära mig vad dom heter.

13
Hade min första tur idag, damerna som var med tog till och med ett kort på mig efteråt när jag stod som en dränkt katt av allt regn på stallplanen. Det måste ju ha varit ett gott tecken?

14
Hej Anders det är jag igen, hoppas att du mår bra. Skickar med ett band här i kuvertet så kan du väl göra ett lika bra blandband som du gjorde till mig sist, och du! Om du skulle stöta på Håkan och Magnus kan du väl ge dom ett band också, dom vet vad dom ska göra. Tack och puss jag hoppas vi syns snart igen! /C

15
Suck och stön be en bön, när får jag lön?

16
Sommaren är kort, det mesta regnar bort.
Ingen Arvikafestival.
Inget schema över någon ledighet
Ingen sol
Jag känner mig bara så tom och besviken.
Det känns inte som sommar, det känns bara som en tidsperiod jag ska härda ut i ett heltäckande regnställ. Allting kommer kännas som en evighet, men som kommer gå väldigt snabbt. Snart kommer jag stå och kratta löv, invänta ännu en lång vinter och fundera på om det är det här livet handlar om?

En sista minuten efter augusti?

17
Mina vänner heter P3, spikmattan och Marabou. Det är så ensamt  här.
Snart kommer jag börja försöka kommunicera med skottkärran eller gå hem till en senil tant och be henne bjuda på en kopp kaffe.

Jag hade min första genomgång inför turen idag. Chefen hade hökögon på mig och min röst skakade.
Ryttarna var väldigt nöjda efter turen och trevliga och så underbart att få prata och se andra människor!
Låter som jag är en isolerad grottmänniska.
Maybe I'm, maybe I'm..

18
Saga spattröntgades idag utan anmärkningar!
Min chef sa bra saker till mig om mig.

Sen stupade dagen väldigt mycket nedför..
Jag har inte haft någon höjdarstart på den här arbetsveckan och den kunde verkligen ha slutat mycket bättre.
Känner mig inte superpepp på nya tag inför en ny vecka.

19
Min första lediga dag! Woohoo.

Mitt midsommarfirande: Besök hos barnläkaren i Fagersta, ösregn och åska,

20
Har haft ett skönt avbrott från jobbet hos Johanna. Andas, pusta ut och ladda om.

Fått en försenad studentpresent. Ett lila singelsmörgåsjärn.
Nu vill jag bara flytta hemifrån och börja ha mitt eget liv och ingen annans.

Norrlandssolen


Borta bra men hemma bäst

Efter en lång natt hittade jag och Kerstin två soffor i lärarfikarummet som bara väntade på att vi skulle lägga oss där.
Och det var väldigt skönt att somna till Jans visslingar, LuckLenas steg i korridoren  och vaktmästarnas snickeri.
Det kändes som hemma på nåt vis.
Tills någon knackade på min axel och stack ut hakan en aningens för långt och tyckte att vi skulle hitta en annan plats att vila våra trötta kroppar på.
Det är såna här stunder jag kommer att sakna och aldrig kommer att få tillbaka.

What I got I have earned, what I'm not I have learned

Igår insåg jag att det är rätt tufft att köra lastbil.
Att kanske vara Henrik De la Cour för en dag?
Eller vara en utrotningshotade panda och käka bambu.

Men åter till att köra lastbil.
Det får säkert andra att outsökt tänka på hästtransportör borde vara ett bra yrke.
Men nä.
Bara att se en transport eller höra ordet lasta häst får mig att fly upp i närmsta gran och börja tugga fradga.
Efter att min underläpp blev kraschad och halva håret färgat i en blodrödnyans håller jag mig undan.

Och nu börjar studenten närma sig.
3 dagar kvar här uppe i Norrland.
Och visst håller jag fingrarna lite i kors bakom ryggen när jag säger att jag kommer sakna det.
Jag vill inte verka negativ, tråkig och bitter.
Men räkna upp hur många gånger du har sagt jag vill inte åka upp till wången, jag älskar wången och jag älskar wången med ironi i rösten?
Fjäll och snö är fint, men i skapliga mängder.
Och visst är det skönt att bara vara här uppe och säga jag älskar mit meningslösa liv, hur är ditt liv?
Jag känner mig som en av grävmaskinsjobbarna på Parken som aldrig visar nåt och säger att jag inte kommer fälla en tår, men säkerligen kommer jag att göra det ändå utan att ha en ankartatuerad arm framför mitt ansikte. För jag är trots allt inte lika hård som dom och det finns så många fina minnen.
Because the night belongs to mig och Bruce..


Inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott

Medan jag väntade på stationen i Östersund på mitt tåg till Stockholm började en tjej prata med mig.
Hon var 31 år och väldigt nervös för det var första gången hon skulle åka tåg själv, till Sundsvall. Jösses.
Hennes anledningen:
hon hade skaffat barn när hon var 22 och efter det hade hon aldrig hunnit rest eller gjort något.
Efter vi hade pratat kändes det som jag var 31 och hon 19. Jag har ändå gjort en del saker i mitt liv.
Hennes råd:
Res! Res! Res!
Det känns rätt lugnt för min del. Visst finns det en viss charm att vakna 05.30 med en noshörning som galopperar runt på ens huvud och vill leka, men nej tack det är inte aktuellt.

Helgen i Stockholm blev väl allt annat än vad jag hade tänkt mig.
Ibland gör man rätt ibland gör man fel lev med det
och nu vet jag verkligen vilka jag prioriterar högst och vilka
som inte ens finns med på min lista. Det känns faktiskt inte värt att anstränga sig längre.
Men allt som allt var det väldigt trevligt ändå.




RSS 2.0