Fröken Larsson

Ja, nu har en vriden men snäll dam från en liten ort i Jämtland, eller förresten finns det stora städer i Jämtland?, gett mig uppmaningar om att ändra mitt liv. Citat: Ett avtramp för nya handlingar.
Byta strategi och ändra min livsfilosofi. (försök till att vara poetisk)
Jag har provat med det i en vecka och dom/den som fått nytta och glädje av det är mina vänner och visst fine är det nice. Men för att citera en kär vän till mig vill jag ta mig för bröstet och säga: Det gör ont här. Sedan se sårad ut med mina bruna hundvalpiska ögon. För det gör jävligt ont och jag hatar mitt ha begär.
Men visst ska alla få chansen att surfa en stund på vågen, jag hoppar av och tar en kallsup i det stora blå för jag har ju fått mitt. Been there done that!

Känns som jag har lagt in mig på avgiftning eller försöker sluta röka. Nästan. Avsluta det enda som jag hade karriär och flyt i. Men det är väl bara att inse. En ny generation är här för att ta över. Jag har gjort mitt och på köpet fick jag nästan lunginflammtion. Jag och min slitna kropp får väl hitta nya berg att bestiga och nya marker att erövra. 
All we need is love. peace out!

...efter ramazotti och torsgatans nya nationalrätt, Old Betty, en ny låtlista på radion, damerna i stallet, min säng, min granne, lugnet och ett liv någon annanstans än här....

Jag är i den fasen i livet då jag känner att jag umgåtts för lite med isbjörnar och tappat min självinsikt, bara väntar på att min hosta ska göra så att jag hostar ut lungorna på morgonen, när någon borde städa mitt rum, när min kalender borde heta Karl och samt vara min bäsat vän som samt planerar mitt liv på bästa sätt, när jag inte orkar mocka skit till rix längre, när jag funderar på varför mina jeans känns tighta och min kropp som ett betongblock, att jag inte är motiverad till en roadtrip genom Svergie i en klarblå folkabuss, att mitt liv inte ska styras av en före detta dansk playboy, jag är less på onödiga sjukdomar, känner att jag verkligen måste glömma de där hundvalpiska bruna ögonen och den oerhört manliga doften, sluta drömma om segertavlor i foajén, önskar att man kunde köpa magrutor i lösvikt, borde tvätta den överfulla tvättkorgen i det bortglömda hörnet, skaffa mig ett mål med mitt liv, ta fingret ur naveln och fixa mina svalor, känner att jag borde skaffa mig en miljon och botemedel för allt som måste botas med penicillin just när jag vill gå ut..men det kostar pengar Mats, du vet...host host host

Sista jourdagen för den här veckan. Känns ju fint. Slipper jag springa genom kolsvarta stallet med känslan av att ha Anton Chigurh hack i hälarna...

Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag ska ta mig till.  Det enda jag har går jämt sönder. Jag är nitton år och gråter för att jag ständigt har otur och hamnar i trubbel. Inte ens min näsa är hel och mitt badrum ser ut som en skräckfilm. Jag är trött.



.

Nu förstår jag precis hur männen på jobbet känner när de nya sommarjobbarna har tagit deras platser i fikarummet. När de sitter oskyldiga små blonda flickor och pojkar på stolarna framför deras kaffemuggar. Ja just det, DERAS kaffemuggar! Som ingen annan förutom dom får dricka ur och om man skulle göra det är det lika med att gå ut  på plankan från ett sjörövarskepp.
 
Fast än grävmaskinsgubbarna är de coolaste på jobbet och inger respekt kan dom inte säga, ursäkta bruden, men det här är min plats. FLYTTA PÅ DIG! Utan istället blänger dom surt, så att sommarjobbaren verkligen ska känna dåligt samvete och helst springa ut ur fikarummet pipandes med svansen mellan benen. Men det gör dom inte.
Så GG's irrar  runt vilsna i fikarummet tills dom slår sig till ro på någonannans plats och håller tummarna att den som egentligen är ägare till stolen ska komma och ge dom en fetingutskällning. Den där feteutskällningen som dom egentligen skulle vilja ge till den nya äckliga sommarjobbaren som tagit deras ordinarie plats.

Det jag vill komma fram till är att jag går i trean nu och det är jävligt coolt och alla ska vara rädda för mig och mina vänner, visa respekt och dela sig som havet gjorde för Moses eller nu vilken bibelspillevink det var..
Men det gör dom inte!

När jag och mina klasskompisar började ettan tryckte vi som små rädda möss i våra rum ett par dagar innan vi vågade bege oss ut i den stora världen, allrummet.
I allrummet kringlade treorna runt i soffan som en stor, fet, läskig, hungrig boaorm. (Pissypussy och hennes polare)
Till slut vågade vi ju oss ut, men vi hade respekt för treorna. Vi satt mer än gärna i de hårda okomfortabla fotöljerna medan de fick sitta och jäsa i sofforna och ha den bästa utsikten till tvn.

Och nu när jag och mina polare ska ha VIPplatserna i sofforna ligger det redan små blonda skinny ettor där och visar ingen hänsyn alls till alfahonorna som uppenbarar sig i allrumsporten. Vad är det här? Vad har hänt med dagens kids? Dom ska visa respekt och uppskattning till de äldre!
Så nu är det back in buisness igen, vi hänger på rummet. Eller tja, vi umgås har hur trevligt som helst. För att sitta och glo på tv är ju faktiskt jätte jätte jätte tråkigt....Vi är ju ändå upptagna treor som har massssor av läxor och projekt. Vi har verkligen inte tid att säga hej till ettorna, vi har fullt upp med att vara coola när vi går och kokar våra nudlar eller rostar våra mackor.