it's better to be gone than be like someone else
Välkommen till helgen vecka fyrtio, välj om du vill skratta, gråta eller dränka dig i Alsensjön.
Om det inte vore för kylan skulle jag välja de sist nämnda. Fast vi får väl se om jag bryr mig om kylan efter helgens slut. Jag är så T-R-Ö-T-T på det här.
Ifall jag inte skulle vara i det här deppläget skulle jag spela Happy people never fantasize
på maxvolym och skrika till textraden I don't need to be with people who don't care about me..
Men att visa sådana känslor skulle ge så besvärliga konsekvenser att jag skulle bli tvungen att skrika tills jag blir hes så jag ser mitt bästa i det hela och kniper käft. Så jag lyssnar på Soundtrack of our lives och låtsas vara normal, men jag är en dålig skådis som alltid.
Jag önskar jag vore hemma så jag skulle kunna ta tag i sådana här saker, fast saken är att sådana här grejer händer inte hemma.
EN sak som är bra denna helg är att min absoluta favorittalib är här! Det känns så skönt, förlåt att du bara får höra en massa skit, men du ska veta att du är min absolut bästa distansmedicin, förlåt igen för att jag lånar dina ord. Men jag vet faktiskt inte hur jag skulle klara av det här utan dig <3
Annars vad händer här? Jag är en hästnörd och Njördur är min stjärna, det är väl bara att försöka inse. Det är ändå något att hålla fast vid. Funderade på att ta fram min kreativa sida, men så kom jag på att jag inte har något att uttrycka eller få fram, det är dött och tomt och jag total hatar det. Till råga på allt verkar inte mina fotografier bli publicerade heller..
Sen letar jag praktikplats och det känns också allmänt hopplöst, vart ska jag ta vägen?
Inte ens min goda vän Bruce kunde få mig på rätt spår denna kväll fylld med hemlängtan och hat, men han gav mig ändå lite hopp och han lovade mig att fylla mitt hungriga hjärta innan han skulle resa vidare till Kingstown för att finna kärleken i någon av stadens barer, han är snäll han..
Jag och Elin kladdkakedeppar för fullt på mitt rum och Karina är med
på ett hörn
