If you can't stand to fall, you should not stand at all

Lyssnar på eskobar och tänker på gamla fina minnen..(att jag nästan hade glömt bort hur Fantastiskt bra 'til we're dead är!! nästan så att jag skäms)
Nu när jag tittar mig i spegeln känner jag inte igen mig själv överhuvudtaget, är det så här det ska vara?
jag vet liksom inte vart jag har tagit vägen, vad hände där i mellan det svarta popruffset och det blonda allt för platta välborstade håret och de blå ögonen, vad hände med hela mig och halva världen?
jag känner inte igen det jag ser längre och jag vet inte om jag tycker om det eller inte, är jag så trött så jag inte orkar bry mig längre? bara låter det vara och lever på rutin.

Annars händer det inte mycket här, jag har feber och  försöker förtränga det jag inte vill ska finnas.
Jennica kommer nästa helg!!! <3 och förhoppningsvis hamnar jag rätt igen...jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.


I can't remember my name
but I remember yours

Can't seem to get out
though I walked through a million doors

guess I must have been born
somewhere round 74
can't tell for sure
I'm not sure bout a thing anymore

Am I alive? It's so beautiful maybe I died? And walked through the last door

image113

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0