2008


Tänker jag tillbaka så här sista dagen på året hur det gångna året har varit blir det en sån där oklar och suddig dimma måste jag erkänna.


Det dyker inte upp några såna där självklara händelser eller citat som 2007 bjöd på.

T.ex. som vad är sensluttouchen för märkligt tyskt indieband?

Men visst har 2008 inte vara händelselöst. Om jag tänker tillbaka har tre av mina drömmar slagit in.


Jag började året med att göra något jag drömt om sedan jag såg "drömmen" för första gången. Går inte in på det närmare, men jag gjorde något jag trodde var omöjligt och lärde mig att man inte ska ha alltför höga tankar om skönhet.


Sedan lyckades jag med allmänna saker som att överleva i en stad där allt var käckt och fräckt. Jag jobbade sommaren på mitt (o)älskade jobb och klarade det med. Visade min far att jag inte är ett helt hopplöst fall och klarade mitt körkort. Klarade ännu ett av mina mål och kunde köra in på Prison Bruket med passerkort och jeep (nu ska jag bara åka in där med en grävmaskin också och få mera armmuskler). Sen har jag också visat talang för att undervisa ryttare och fått trogna elever lite överallt, kanske man skulle höja priserna vid årsskiftet? För jag har verkligen bivit Miss Monymaker.


Åter till de större sakerna.


Jag hade ett snabbt förhållande med min stora högstadiekärlek. Det kunde säkert blivit en fin historia om jag inte klantade till det och om jag innan hade lärt mig att det är tillåtet att människor faktiskt får tycka om mig. Men som sagt man lär sig av sina misstag och jag klarade ännu en gång något jag dagdrömt och fantiserat om sen jag satte min fot på domarhagsskolan och det är väl ändå en merit i säg?


Sen (trumvirvel) har jag ju uppträtt i Globen! Jaja som clown, men what the fuck! Jag har posat med bonde-Peter och skakat rumpan som Ebba von Sydow och de andra girlsen inför mer än 10 000 människor. Respekt!

Och inte att förglömma, jag har drömt om det här ända sen jag första gången satt min fot i Globen och då var jag nio år. Jag har faktiskt näst intill uppfyllt alla mina drömmar som jag minns. Är inte livet underbart?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0