Fröken Larsson

Du vet när man sitter still, kanske kör bil eller plockar blåbär. Just då när man verkligen inte väntar sig ett sms och får det av en verkligen oväntad människa.
Det hände mig! Tro det eller ej.

När jag gick i sjuan eller åttan. Gjorde jag något vågat. Eller ja det var vågat för att vara mig. Jag ställde upp på en uttagning till poetry slam. Jag blev utvald till att vara förpoet. Ja som ett förband. Som Robyn för Madonna.
Han som valde mig hette Bo och ja det heter han fortfarnade. Bo K.

Jag fick ett sms av Bo häromdagen när jag satt på tåget upp till Östersund. Jag blev smått överraskad.
Han gratulerade mig på födelsedagen och undrade om jag ville publicera något.
Så mitt i alla förtvivlan på tåget sparade jag några rader i Utkast.

Ja jag vet, jag är ur form. Det är inte som den tiden då jag blev jämförd med Jocke Berg både med pennan och med glasögonen på. Men form. Om jag någonsin har varit slimfit bland textraderna.

Gnager, sliter, skaver

Vill inte sitta still

Slita av kavajen

Bara finna ro

Söker efter inget

Men letar efter allt

Längtar, drömmer, önskar

Hänger på ett snöre

Medan livet drar

Vilse i världen

Och vill veta allt

Försöker få ihop mig själv

men alla bitar i en enda jävla röra

Frågetecken

Vart är ut vart är in

Vill någon bli min

Längtar hem längtar bort

Finns det hopp?

Skott i magen

Kroppen värker

Och

Sex det hjälper

Ta mig hårt ta mig nu

Älskar du mig, gör du?