Fröken Larsson

Wången life, no paradise..

En hemskt tråkig och uttjatad mening. Men idag känns det faktiskt lite rätt..

Det är inte för att jag har halvt frusit ihjäl när jag var ute och motionerade prinsen.

Det är inte för att norrmän lägger nötter under mitt lakan så jag inte kan sova.

Det är inte för att någon försöker slå in mitt fönster klockan tre på natten och förväntar sig att jag ska dansa hulahula runt på allrumsbordet.

Nej det är för att jag ännu en gång kan fylla mina oskrivna bok med ännu ett nytt kapitel.

Jag skulle nog döpa kapitlet till Skaldjurssamlingen (då är det inte döpt efter Björns fina skivor, utan efter ett par röda kinder en eftermiddag i maj 2008).

Huvudrubrik: Den kvällen jag trodde jag sov med ett gäng nötter, men tydligen satt jag och fiskade upp kräftor i min säng.