Fröken Larsson

jag har inget att gräva ner mig i längre

så jag gräver ner mig

i Dig

förut kröp jag ner under täcket bredvid dig

dina hjärtslag

nu springer jag bara tillbaka i tiden

kryper ner i våra hål, våra minnen

eller ja, du bryr dig nog inte

det gjorde jag inte heller först

men nu gör jag det

så förbannat mycket

minns att jag aldrig sa något

jag vill gräva ner mig i dig

krypa intill (tätt) räkna andetag

de där slagen jag aldrig räknade

ljudet jag aldrig förstod

att de bankade för mig

jag räknar dom, nu fast än jag inte hör något

jag minns i bilen

att jag aldrig såg riktigt klart

funderade i evigheter

när det inte ens fanns något att tänka på

det var uppenbart

(jag var alltid upptagen, upptagen i mig själv, med mig själv)

jag skäms

jag vill gräva ner mig vid dig

den dagen då vi hade lika kläder

du köpte snus

(mina naglar var röda)

jag kände det så väl igår

jag minns det idag

och jag vet

att jag kommer minnas det imorn

vem ska spela Bruce och älska med mig om nätterna?

jag kan inte trösta mig med någon annan

jag vill bara gräva ner mig.