take me back to the stars
I've made up my mind
Don't need to think it over
If I'm wrong I am right
Don't need to look no further
This ain't lust I know this is life
Igår var det alla hjärtans dag, vissa tycker inte om den dagen (varför vara arg en dag när dom råkar vara singlar resten av dagarna också, jag är dock ingen bitter singel, music is my boyfriend och jag har Beckham i sängen that's enough), jag tycker inte om någon dag. Jag förstår inte jag orkar inte hur mycket som helst. Har inte han där uppe bland molnen svårt att fatta? Fel plats vid fel tillfälle varför kommer allt till mig för? Det är inte så att jag bryter ihop bara för att en liten sak händer, men nu när det händer om och om och om och om och om och om och om igen, då blir jag matt. Så matt att den där sista känslan kommer när allt blir tomt, när jag inte längre bryr mig om dig eller min mamma. Då är det hemskt men så är det, the final countdown. När kroppen skakar och det bara finns en väg ut om man inte vill ligga i koma under täcket med gråten som aldrig tar slut. Jag vet varken ut eller in för jag trodde faktiskt jag var värd något bättre än det här, men så verkar inte fallet vara. Är det för att jag aldrig skickar vidare alla kedjebrev, sms och mail som utlovar kärlek och lycka livet ut? Eller vad är det? Kan inte någon bara bryta denna förbannelse? Vad har jag gjort för fel, berätta och säga vad jag ska göra så ska jag göra allt rätt. Men nej jag ska inte gå för ingående på det här, jag har nog blottat mig tillräckligt
Should I give up
Or should I just keep chasing pavements
Even if it leads no where,
Or would it be a waste
Even if I knew my place
Should I leave it there.
Should I give up
Or should I just keep chasing pavements
Even if it leads nowhere
you don't know how lovely you are Jennica <3
