Fröken Larsson

Fick höra om helgens festligheter och skvaller och det fick mig att vilja springa in på toaletten och stor tjuta.
Silly girl, wasn't you a silly girl?  Silly girl, what have you done now?
Egentligen vill jag inte byr mig, men en liten liten del av min kropp vill inte inse att feelings that grow stronger in the dark will be lost in the light och då menar jag totaly lost.
Saken är den att grejen är att jag ständigt söker efter saker jag inte kan få. I mina ögon bättre saker än de jag redan har och lätt kan få. Det känns konsigt att inte kämpa, utan att få det serverat på silverfat. Det är då jag får en känsla att det inte rktigt duger, att det finns bättre saker. Gräset är grönare på andra sidan. Världen ska ju vara svart, svår och ständigt olycklig.
Jag är allt för ofta onjöd med min tillvaro och saker runt omkring den och inte onöjd som tillhör oskönt, obra, ovärt. Utan jag är helt enkelt INTE NÖJD. Men jag tror mycket har påverkat mig från min omgiving, eller ja den här missnöjdheten som rör sig runt ett hus på  torsgatan. Så jag är alltid på jakt efter felen, de små skavankerna och gruset man borstat in under mattan.
Men över till saken, det hemska skvallret har etsat sig in på min näthinna. Efter tuppluren vid frukostrasten önskade jag bara att det var en vidrig och förbannat äcklig mardröm. Men så var inte fallet.
Helvete! (såklart danskt uttal)