Prison Bruket Episod 1
Nu har jag jobbat som vakt på Bruket, och att få betalt för att bara stå och kika på gubbar vars snus som har spridit sig lite för mycket ut över tänderna och har ett dåligt förråd med raggningsreplikers passerkort kan ju tyckas vara piece of cake. Stå still och få lön liksom. Men det suger verkligen. Att bara sitta still och få damm i ögonen, solsting och enda underhållningen är gårdagens Dalademokraten är inte min grej. Jag satt bara och väntade på att någon skulle komma och hälla något gift i mitt kaffe (okej, jag hade inget kaffe, men om jag skulle haft) så att jag skulle tuppa av så att det skulle bli fritt fram för fångarna på Prison Bruket att rymma. Det hände ju tyvärr inte något sånt spännande medan jag satt där, inte ens en skymt av Michael Scofield. Besviken var bara förnamnet.
Annars har det varit en trevlig vecka om man bortser från min dag som vakt (okej, jag jobbade en timme som vakt). Glidit runt med egen privatchaufför och haft trevliga arbetsuppgifter, men slitit har jag! Tro inget annat. Blod, svett och tårar.
Sen fick jag höra så här i efter hand att jag var betydligt trevligare som vakt än min kollega. Det är ju kul att få känna att man är trevlig när man sitter på en lastpall och bara vinkar till folk. Det värmer verkligen...
Fast anledningen till att jag var trevlig var nog att min kollega var en kille och det var männen i lastbilarna som röstade fram mig som den bästa vakten...Suprise..
