Misären i c-huset
Nej helt hemskt är det inte. Det är inte strömavbrott, inte snöstorm, inte kolsvart ute, ingen björn som traskar runt husknuten, ingen mobil trasig och ingen som kapat min mail, MEN jag är ensam, uttråkad, trött och maten håller på att ta slut. Sällskapsjukan och näringsbristen är nära om jag ska äta nudlar resten av veckan och inte få en enda kram. Fast som tur är har jag på något sätt tappat aptiten, vet inte om det är pga av makaronerna eller för att jag har insett att jag måste köra lite hårdare på den här så kallade bal och bikinidieten.Längtar i allfall väldigt mycket till måndag morgon och wångenfrukost mmmmm....
Men såklart finns det fördelar att vara själv i huset. Jag kan gå runt halvnaken eller varför inte helnaken utan att någon bryr sig, min tvätt kan hänga och torka hur länge den vill i torkskåpet, ingen kö till nudelkokande, jag kan lyssna på musik hur högt jag vill utan att någon knackar i väggen, alla diskar efter sig förutom jag, tja listan kan bli lång....
Annars så har jag haft det lite små ledigt idag. Jag har bara gjort saker jag är bra på; mocka skit och ätit godis.
Morgonen gick skapligt snabbt, 10 hästar och ingen hade något dumt för sig. Käkade frukost till the vocie och grandpa choir boys i vanliga ordning (om det nu inte blir en kusk så tar jag en körman). Funderade på om jag skulle plugga och la mig i sängen, men knoppade direkt och vaknade av regnet till lunch. Fick lite smått panik och studsade nästan upp ur sängen för Figaro hade ju ickeregntäcket på sig. Jag var ju lite optimistisk imorse och tänkte att molnen skulle försvinna och det skulle bli sol och minst femton grader varmt, men fel hade jag.. Tog in honom täckade om, gick ut till hagen och när möttes vi av dagens första motgång. Figaro vill inte bli lerig om fötterna och det ville inte jag heller. Kallade efter SOS alarm Frida H, som tyvärr inte dök upp så jag fick ta saken i egna händer i alla fall. Efter en halvtimmes övertalning och mutning med godis gick Figaro in. Jag kollar upp på himlen och se där solen skiner, allt gjort i onödan. Fast om jag inte hade gjort det hade det säkert ösregnat hela dagen (man måste ju se det positiva). Sen har dagen rullat på, kommer inte riktigt ihåg vad jag har gjort mera, små bråkat med Njördur för tillfället aka Lill aset och försökt plugga lite körkortsteori. På väg ner till kvällsfodringen såg jag Florre i gräset liggandes över en Mirajacka, jag är glad att jag inte har blivit offer för den pojken idag. Efter gårdagen har jag blåmärken lite varstans och en hel del trauman jag måste jobba med.
Apropå kvällsfodringen. Klockan var nio och det var lika ljust som när klockan är tolv mitt på dagen en vinterdag. Det är så sjukt. Under vintern är det kolsvart när man går upp till stallet klockan sex och sen vid två på dagen börjar det bli mörkt igen. Man känner sig trött och depp 24/7. Sen under de två sista månaderna är det ljust dygnet runt och man kan knappt sova och har alldeles för mycket energi. Jag tror det är därför man får en sån kick precis innan skolan slutar som gör att man faktiskt åker ända upp hit igen till hösten. För man tänker för sig själv, det var ju så kul dom sista veckorna, ligga i gräset och dricka öl, ingen skola, inga hästar. Men man vet så väl att det kommer vara kallt och jävligt i alla fall när man kommer upp i slutet av augusti.
Nu ska jag krypa ner under täcket igen och ladda inför en hård och lång morgondag. natti!
