Vad är det för en dag..
jo det är Carros födelsedag hurra hurra hurra...
Andra gången jag firar denna dag sittandes på ett tåg mellan stockholm-östersund. Startat en ny tradition mån tro?
19 år..känner att jag börjar få livskris och ångest. Men så tänker jag tillbaka, att det har faktiskt hänt en del. Jag får vara glad för det lilla jag har för stunden..
Jag menar, jag kan krypa ner till Beckham nu efter en hård vecka nere i den kungliga huvustaden, jag behöver inte känna mig ensam (inte ett dugg, jo tjena).
Sen om jag går upp så där runt halv sju, klär på mig och glider ner för isgatan så står någon och väntar på mig. Någon som vill att jag ska ta upp nattens skit efter honom och ge han all den där kärleken jag verkligen har just den tidpunkten på dygnet, är det inte underbart?
Så jag menar, varför känner jag ångest? Jag behöver ju verkligen inte leta efter livets mening för jag har ju funnit den redan...Bitter? Of course, jag är ju från daaaalarna..
Nu ska jag bara leta reda på min lille assistent Carl-Magnus så han kan styra upp den restrerande delen av mitt liv och fylla i mina viktiga möten i min kalender..
Natti!
