Fröken Larsson

Om jag hade bott i Hollywood..

Hade jag gått runt i mina stora rosa mysbyxor och en liten kort t-shirt som visat mer än min mage och min snygga navelpiercing. Öppnat mitt gigantiska kylskåp i mitt gigantiskt stora kök, tagit fram ett stort glasspaket och letat upp min stora osmidiga bärbaratelefon och ringt till min bästa kompis och berättat hur synd det är om mig. Sedan hade jag tagit min fina bil och kört iväg till min bästis på andra sidan gatan. Min bästis bjuder på chips och godis och vi skulle sitta ihopkrupna i hennes jättestora mysiga soffa och pratat hela kvällen och tittat på alla snyggingar i alla coola filmer...

Men nu bor jag i Svergie..

Så jag får nöja mig med min misslyckade chokladsås och min glass från GB och ingen att deppa ihop med för stunden. Därför bestämde jag mig för att gå ut och springa. När jag kommer ut på gatan åker snyggingen från jobbet förbi i sin bil. Det måste ju vara ett tecken på att jag kommer bli lika snygg efter den här springturen, eller?
Han parkerar och går in till pizzerian.
Det ser ut som han tittar på mig från fönstret.
Jag går förbi och små spanar in.
Han står och tittar på tv:n ovanför fönstret.
Inte på mig.
Eller?

Jag känner mig iallafall mer peppad inför springturen, fastän jag ska springa på våldtäktsslingan. Det gör mig lite rädd, så därför tar jag inte i fullt ut. För jag måste ju ha krafter kvar om jag stöter på en ond otäck mörk man. Därför blev det bara två varv.
Sedan tänker jag på jobbsnyggingen igen och jag ljuger om jag säger att jag aldrig försökt gå så där porrigt som han brukar göra. Men jag ser visst inte lika porrig ut som han när jag går så och sen får jag bara ont i ryggen också, fan.