Fröken Larsson

Jag vet att jag har en prins, dock en prins som kanske inte kan vinna pris på tävlingar. Men man behöver inte tänka på det. Det går att drömma och låtsas om en ljus framtid.

Men häromdagen fick jag reda på att min häst bara står uppstallad i stallet där han står i bara för att han inte passar att ha med i skolans utbildning. Jag som bara trodde jag stod i det stallet för att jag själv hade önskat att få stå där. Men icke. Visst jag vet att vi inte är några superstjärnor någon av oss, men måste man få det upptryckt under näsan som ett tvättmedel man måste sniffa upp så blodådrorna blir svarta och allt sprängs?

Han kan inte rå för att han är född under en olycklig stjärna.
Jag kan inte rå för att jag föddes utan pengar, talang, tur eller ett känt efternamn.

Allt blev lite depp och lite jobbigare.
Särskilt när jag vet att mina vänners mål är att få tävla i de högre klasserna och mitt mål är att träna min häst så han klarar att vara med på skolans ridlektioner.

Det känns lite svårare att drömma nu.