Fröken Larsson

05.30 varje morgon  lördag som måndag.

Stina och jag jobbar järnet.

Det är skönt att jobba och slippa tänka.

Men det värsta är att jag ändå har tänkt.

Och insett.

Jag vill inte hålla på med hästar när jag slutar skolan.

Det finns ingen pepp på att rida 10 hästar om dagen.

Smart Carro, här har du ägnat 3 år med att hålla på med hästar 24/7.

Resultatet av att hänga med hästar dygnet runt har också medfört att jag inte kan något annat, har inte gjort något annat, vet inget annat.

Och det har ju inte heller hjälpt att jag bott mitt ute i en granskog i de där 3 åren. Visst har det varit bra på gott och ont. Men det går ju inte att undvika att man känner sig smått handikappad ute i det verkliga livet.
Att gå och ta en fika med sina vänner eller göra andra normala saker existerar inte här.
Hoppa säck, sätta en julgran på taket, titta på Sunes sommar tills videon strejkar, träna upp sig hur man bäst klarar ett strömavbrott på 2 dygn, vara livrädd att Anton Cirough ska komma när man kvällsfodrar hästarna.
Det är sådana saker jag känner till.

Så snälla ge mig en ny fritidssysselsättning.

Jag är öppen för allt.