Fröken Larsson

Fyllde 20 i tisdags och jag känner bara hur vuxenpoängen droppar in.

På tisdagen i alla ära fick jag bjuda in min ridskolegrupp till avslutningsfika i mitt hus. Helt plötsligt var jag ridläraren som alla barnen och ungdomarna kramade om och såg alldeles för ledsna ut när jag berättade att jag skulle sluta.(Alla som någonsin har gått på ridskola vet hur man ser upp till ridläraren, ja jag antar att det är så med alla sporter kanske). Det var jag som dukade upp i mitt vardagsgrum och höll ordning på ridskolekids och ridskolekidsens mammor.
Det högg lite i hjärtat när jag skulle säga hejdå till alla. Många fladdrade med ögonfransarna för att hejda tårarna och ville aldrig sluta kramas och när någon av barnen undrade om dom fick stanna kvar hos mig blev jag fundersam om jag gjort rätt beslut, varför är avsked alltid så svårt?

Ännu en avslutning, men med en åldersgrupp äldre. Medelålderskvinnor. Och där plockade jag in ett vuxenpoäng i form av en vinflaska i avslutningspresent. Alltså måste jag se vuxen ut för man ger ju inte småtjejer vinflarror. Score!