Fröken Larsson

Har insett att jag har haft en annorlunda gymnasieutbildning ifall man jämför med en vanlig gymnasieutbildning, säg t.ex. samhällsprogramet. Jag funderar på vad jag lärt mig förutom att hästar har fyra ben som är hopplösa att laga när dom väl går sönder, kuskar är inte att lita på (hästmänniskor i största allmänhet?) och man ska passa sig för killarna från järpens hbdunkar?

Jag känner bara hur oallmänbildad jag känner mig när min syster frågar min mamma om hon kan vara bollplank när hon ska diskutera och skriva om blablablaha-teorier. Har jag någonsin sagt så till min mamma?
Dom ända teorierna jag och mina vänner har haft i mitt huvud är väl hur många vattenglas och colaburkar mer man dricker på en söndag än en lördag? Jag vill inte framstå som dum, för det är jag inte. Bara att man kan prioritera andra saker ibland.

När min syster berättar sin framtid som framgångsrik och välbetald affärskvinna. Känner jag att frågan vad jag ska bli när jag blir stor är lika intressant som en fis i rymden.

Eller när hon berättar om en matteuppgift för mig och det känns som min hjärna slår knut på sig själv bara för att förstå vad det hela handlar om. Är det värt att tillägga att på min skola läste vi Matte A i två år och hon gör det knappt på en termin? Ja, jag känner mig verkligen som ett geni.
Jag överlevde ju studenten ändå, fast än jag kanske la ner lika mycket tid som min syster har gjort nu under en termin i ettan som jag gjorde på det där tre åren, men som sagt jag kanske hade andra viktiga saker för mig.

Fast det är väl så. Man kan inte läsa i en stor tjock ful bok hur man lär sig sitta kvar på en tokbockande häst.
Finns inga kompendium hur man överlever i en isländskällare när man tror att man ska bli mördad om femton minuter en kvart.
Ingen föreläsning hur man på bästa sätt uthärdar och lever i ett ställe mitt ute i skogen med noll civilisationen och ett litet för litet X antal människor.
Så man kan väl räkna mig som rätt bra ändå.