Fröken Larsson

Min studierektor vill adoptera mig för att hon tycker så synd om mig.
Min mentor undrar varför inte han har en bild på mig på sitt rum så som hästchefen har.
Hästchefen är glad över att han har två kort på mig, och särskilt det som jag är en fet poserande pepparkaka på.
Han tycker också att jag borde le mer, men det är svårt när man är low och har en banan i munnen. Men jag försöker för jag vet att jag är finare då.

I måndags fick jag reda på att jag inte fck rida p.g.a min höft. Bara sitta ner när jag ska äta och gå på toaletten.
Det knäckte mig en aningens, but hard times come let them be.
I onsdags fick jag gå igenom väntrummet på röntgen endast iklädd trosor och jacka. Sedan blev jag förolämpad av både läkaren och receptionisten. En liten törn på självförtroende och självkänslan, mark that stone who is she?
I torsdags spydde jag femton gånger, the sky is telling you to stay inside and that's the way it should be.
I dag fick jag reda på att jag inte fick komma till Island p.g.a av att jag var ärlig och sa att jag måste stanna en vecka kortare så att min höft klarar av det, feel this rain come tumbling down, all those dreams washed away.
Slutsats: det är en myt att vitpeppar fungerar mot magsjuka och ärlighet verkar inte alltid vara det bästa.

Vad kommer att ske härnäst?