Fröken Larsson

När jag ligger här invirad i febervarma lakan

Allt luktar äcklig gammal sjukdom och

rummet känns som en fängelsecell

det känns så tomt inuti

andetagen känns inte

och ärligt, jag vill inte känna dom heller

ibland har jag känt att jag stått på kanten

men det är inget jämfört med nu

som Katrina blåste sönder Louisiana

blåste det här luften ur mig

jag står i en av livets alla vägkorsningar

utan skor och karta och hittar aldrig rätt