Lets do a halfhalt
Jag har känt mig som en robot som vandrat omkring här på gården. Plockar skit på rutin och står och säger samma sak för kunderna gång på gång. Samma frågor, samma svar, samma leende. Som ett utslitet kassettband på repeat.
Men efter att killarna från Säter dök upp känner jag mig mer mänsklig.
Jag vet inte varför.
Det var kul med variation och inte bara vanliga mammor med sina barn.
Men efter jag sagt det och jordgubbsplockaren med sin importerade flickvän från Polen kom ångrade jag mig.
På något vis mådde jag illa, tjejen kunde lika gärna ha varit hans dotter, jag blev tvungen att prata engelska hela dagen och till råga på allt hörde jordgubbsgubben dåligt och var tvungen att hänga över mig för att höra vad jag sa.
Bara tanken på vad dom skulle hitta på sen efter turen gjorde mig illamående. Undrar om tjejen verkligen valt det livet själv?
Helt plötsligt kändes det skönt att ha rädda tanter med på turerna, mammor som vet bäst och kan allt och pratar tills man får skavsår i öronen och barn som himlar med ögonen när man säger åt dom.
