Borta bra men hemma bäst
Efter en lång natt hittade jag och Kerstin två soffor i lärarfikarummet som bara väntade på att vi skulle lägga oss där.
Och det var väldigt skönt att somna till Jans visslingar, LuckLenas steg i korridoren och vaktmästarnas snickeri.
Det kändes som hemma på nåt vis.
Tills någon knackade på min axel och stack ut hakan en aningens för långt och tyckte att vi skulle hitta en annan plats att vila våra trötta kroppar på.
Det är såna här stunder jag kommer att sakna och aldrig kommer att få tillbaka.
Och det var väldigt skönt att somna till Jans visslingar, LuckLenas steg i korridoren och vaktmästarnas snickeri.
Det kändes som hemma på nåt vis.
Tills någon knackade på min axel och stack ut hakan en aningens för långt och tyckte att vi skulle hitta en annan plats att vila våra trötta kroppar på.
Det är såna här stunder jag kommer att sakna och aldrig kommer att få tillbaka.
Kommentarer
Trackback
