Fröken Larsson

Att gå till människor och berätta hur det ÄR med mig har varit en stor del utav mitt liv, det känns så i alla fall. För allt för ofta vill inte min kropp fungera. Läkare, akupunktörer, sjukgymnaster, psykologer, naprapater, kuratorer, kiropraktorer, massörer, akupressörer, polärterapeuter...

Jag är så väldigt trött på att gå och berätta det dåliga om mig, att aldrig få säga att det är bra, att aldrig ens  behöva gå dit.

Idag åkte jag till sjukhuset igen.

Ja som sagt gillar jag inte det, jag har tappat förtroendet för det helt enkelt.

Jag försökte ge Doktor Gruschenka en ärlig chans och berättade om den där jävla höften som oturligt nog hamnat på min kropp.

Gruschenka nonchalerade mig helt.

Jag behöll mitt lugn och min kyla, fick lov att stoppa handen i fickan för att inte vilja slå till hennes fula kind.

Sen den vanliga orden: Ta av dig kläderna så jag får se då!

Som en liten hund med svansen mellan benen får man dra av sig jeans och snöra upp skorna.

Stå halvnaken i 60W ljus och bli granskad av en doktor som inte tror ett ord på vad du säger.

Det går att böja min kropp hur som helst, överrörlig kallas det. Men för en doktor är det ett tecken på att man är frisk. Att man känner smärta räknas inte.

När Gruschenka säger att min smärta är ospecifik och det känns som min kropp ska gå av på mitten p.g.a. av smärta, ja då kokar det lite inombords.

När hon sen säger att jag ska äta smärtstillande råkade jag visst ha provat alla sorter som Gruschenka hade på sin meny, ha! Dessutom vänder sig min mage ut och in bara jag lägger en tablett på min tunga för tillfället, men det trodde inte hon på. Va fan ska jag spy i ansiktet på dig kvinna?

När hon säger att min (bästa) naprapat bara säger strunt som inte hon förstår tar jag upp handen ur jeansfickan och knyter näven.

När hon sen tror att jag ljuger för att jag säger att jag har sportlov en vecka senare än barnen i Dalarna är det droppen. Jag besökte väl inte sjukhuset för att diskutera att skolorna i Sverige har sportlov olika veckor.
Schmack! Hoppas du sätter på dig boxningshandskar och tandskydd nästa gång vi ses Gruschenka! Ciao!

Gruschenka får mig att känna mitt rätt jag. En värdelös liten skit som borde sättas i en rullstol och sedan skjutas ner för en jävligt lång och brant trapp. Men innan jag dör, sparka hårt på Gruschenka eller förresten skjut henne i knät, båda två!