Me and Paris
Jag saknar Pantertanterna hemma i Aaavesta.
Det är inte bara elever som elever, det finns dom som betyder mer och jag har märkt stora skillnader.
När jag fikar och diskuterar med Pantertanterna slinker dom alltid in på deras söner.
"Nu är det dags att du träffar min son, han gillar god mat och design.."
"Men min son har en ny lägenhet..."
"Åå vet du vad min son har..?"
Så är det inte här i Stockholm.
För det första är dalmål exotiskt för dom, och ibland kan det lätt bli missförstånd.
Fika gör dom inte heller, dom äter en smörgås och dricker te. Kladdkaka?
Inte heller har dom någon dejtingförmedling runt bordet, här handlar det om att hitta sin BFF.
Jag har redan fått förslag på en 22 årig tjej som är uppväxt på en hästgård och är lika glad och trevlig som mig.
Jag vet inte om dom tycker jag ser ensam ut. Visst är jag ensam just här i Stensta och jag blir glad att dom bryr sig. Men jag har faktiskt vänner, bara att dom inte råkar bo i ett kollektiv i Märsta.
