Fröken Larsson

Har pratat med två helt underbara män den här veckan och en hopplös kille. Helt plötsligt kommer jag inte ihåg vem den andre mannen var men det spelar ingen roll. För jag har hört det vackraste dalmålet nånsin.
Jag trodde faktiskt inte man kunde tycka dalmål var vacket på just det viset (fast än telefonsamtalet innehöll sambo och barn ville jag inte lägga på). Mer att jag känner mig hemma och får en skön känsla i kroppen som när man här KramforsKarin prata i måndagsgruppen.
Mycket är osäkert i mitt liv för stunden men en sak som är säker är att jag ska bli kär i en hård dalmas (tolka de som du vill) som är en sån där söt mjukis på insidan och det viktigast av allt, han ska ha samma dialekt som Anders W.