Allt har ett slut, vårat börjar här och nu.
Ett sista (patetiskt) inlägg om Prinsen. Gasade för fullt hem från Hedemora igår kväll för att hinna rida honom en sista gång och jag kan inte låta bli att bli lite blöt i ögonvrån när jag tänker på det.
Han visade sin bästa sida och när kvällsfodrarna ropade att klockan började bli sent fattade nog han också vad det handlade om och la in sista växeln i paddocken. Har han varit så fin och arbetsvillig någon gång?
En fin passläggning på långsidan och en tvärnit vid grinden á la Nöddestajl och fick symbolisera vårat slut tillsammans.
Enda mannen jag älskat av hela mitt hjärta.
(och det är ju så jag gör, när jag tycker som mest om dem, ja då dumpar jag dem)
Nu kommer jag aldrig få uttala de två vackraste, finaste, mest irriterande, underbaraste, mest fantastiska, ilskna, argaste, överraskande, besvikna, förvånade, älskade orden; Men Nödde!
Vilken härlig bild! :) Kram <3
