Fröken Larsson

Haruu nåå ragg?
Öh nää, det har jag inte ens tänkt på den senaste tiden (efter att du försvann)

Jag vill inte kalla mig trist, tråkig, showstopper
Men jag är i en fas (lät ju jäkligt trist) då jag har tröttnat på att dansa porrigt som en desperat paradisehotelldeltagare för att få lite närhet, vakna upp med torkade vätskor och tokångest morgon efter. I want the real deal now. Jag har min dieselfamn när det kniper

Känner mig lite trött, lite sliten, lite rutten, som att klockan tickar och mjölken i kylen börjar nå bäst före datumet. Jag vet att det kanske inte stämmer, men jag vet att jag känner så just nu.

Det var de blåprickiga stresseksemen på benen, håret som behövdes slingas, den opositiva gemenskapen och bristen på ledighet i höstas som utlöste allt tror jag. 
Har fått bevisen att de blå prickarna berodde på kattallergi. Märkligt då den enda katten jag klappat under hösten var en nakenkatt och jag hade den aldrig innanför byxorna.
Håret är fixat, dock var det onödigt att trimma luggen på egen hand igår.
Sagt upp mig och vice versa. Stockholm blir aldrig min stad, än.
Back on the road alltså.

Så det är nog välbehövligt att åka en tripp till världens bästa Carro för att hitta mitt forna jag.
Öl, dans, musik och en walk of fame på morgonkvisten? Det sista kan jag strunta i den här gången för jag hittar inte i Arvika och jag antar att det är jävligt kallt där också.