Fröken Larsson

Äntligen! Caroline har funnit kärleken - och singellivet är ett minne blott. Eller? Caroline Larsson har skyhöga förväntningar på livet med drömprinsen Mark Darcy. Olyckligt nog har verkligheten sina brister och även Caroline.

Jag har kommit in på kursen jag sökt på. Hurra!
Jag har fått ett extrajobb. Hurra!
Ska det inte vara perfekt?
Nä, jag känner mig som en katastrof.

Ja, jag känner mig som Bridget Jones i hennes mest misslyckade och katastrofala situationer.
Förutom att det aldrig har hänt att två killar slagits om mig och att det aldrig spelas nåt schysst soundtrack till varje scen i mitt liv. Förutom det. (Som jag mest vill ha) Fast nu när jag tänker efter, har aldrig haft nån musik, men nästan en lovefight faktsikt. Dock ingen större merit men..Lovefight is always a lovefight.

Att sitta och gapa till All by myself iförd nattlinne och en fredagsöl avverkade jag redan i Sthlm då bitterheten över att alltid jobba 24/7 var som störst och radiokanalerna och de kylda dryckerna i mitt kylskåp var mitt enda sällskap.

Jag har dock aldrig kommit till en fest iförd en bunnydräkt.
Men det räcker väl med att jag måste ha min två veckors (och fler veckor kommer det bli med den här förkylningen) otränade kropp i ett par beige byxor med en rosatröja som matchar min förkylda näsa.
Dagen då jag fick dom fina ljusa byxorna övervägde jag om jag skulle ha mina ljusblå Cheap Monday eller om dom var för ljusa, ja tji fick jag och ett par ännu ljusare byxor.
Slutsats: Jag har en dålig relation till jobbarbyxor och känner mig lika obekväm som en utklädd BunnyBridget på en släktträff.

Vet inte vad det här ska leda till. Alla på mitt jobb är smala och jag är singel och saknar självkänsla eller nått liknande. Skjut mig.