Fröken Larsson

och jag kan inte låta bli att bli att snyfta lite grann när jag tittar runt på alla fotografier och blir lite lätt nostalgisk.

Hrönn blev skadad och jag fick ett erbjudande att byta ut Hrönn mot antingen en valack eller ett annat sto.Hrönns ägare sa att jag skulle hämta den enda svarta valacken i hagen. Och det har jag ju skrivit om innan. Hur jag besviken försökte dra in en stor svart flodhäst från hagen.

Ville jag verkligen byta ut vackra Hrönn mot den där dunderklumpen?

Jag bestämde mig fort för Njördur, men också att jag bara skulle ha han som en träningshäst som jag skulle lära mig av. För då tänkte jag att jag aldrig skulle kunna se Nödde som MIN häst och kunna tycka om han fullt ut så där som damerna gör i stallet om sina hästar. Att det inte finns något vackrare än deras hästar, ingen är så bra som dem, inga så fantastiska, köpa fina saker osv..

Nödde var bara ett objekt.

Jag tror jag och Njördur har gjort det mesta.

Han började med ett stort problem. Han kunde inte åka transport utan att hoppa över bommen i transporten.

Rätt jobbigt då han skulle åka en resa på 55 mil upp till Östersund.

Alla försök med att transportera Njördur slutade tillslut med en ambulansfärd för mig och en underläpp som aldrig mer kommer bli sig lik.
Det hela har slutat med att jag måste specialbeställa en lastbilstransport varje gång han ska någonstans.

Jag vill gärna inte synas, ta plats och vara till besvär. Bara going with the flow.
Njördur är motsatsen.
Alla vet vem han är, står alltid i vägen och har varit en pain in the ass för vaktmästrarna på skolan som har byggt om det mesta i hans närhet för att passa honom.

När han väl landade på Wången började han först med att bryta sig ut ur hagen genom att stoppa huvudet genom grinden och sedan lyfta av den från gångjärnen, piece of a cake! Varför hade ingen provat det tidigare, gräset är ju alltid grönare på andra sidan och Nödde var på fri fot.

När vaktmästarna sen satt en spärr vid gångjärnen la Njördur sin hals på grinden + hela hans 400 kilo tunga kropp på det och grinden bröts ihop och det var bara att traska ut.

Efter det fick vaktmästarna bygga en hage som var lika svår att bryta sig ut som från Kumla.

Efter det insåg Nödde att han inte ens ville gå ut från boxen. Varje morgon fick jag stå och piska och skrämma ur han ur boxen. (Horsemanship hade inte riktigt nåt Norrland vid den tiden) Snabb reaktion har aldrig varit hans bästa sida heller. När han väl var framme vid hagen vägrade han ofta att gå in.

Jag provade med allt och mitt tålamod var inte stort på mornarna när det var kolsvart och minus tjugograder och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag satt mig förtvivlat i en snödriva för att han vägrade att gå in i hagen och hellre spelad staty utanför istället för att låta mig gå och äta frukost. Men sedan om någon människa kom och ställde sig bakom honom gick han in snällt som ett litet lamm i hagen och bara blängde på mig, som att han pekade finger rakt upp i ansiktet.

Vem kom på att man kunde ställa sig i krubban i boxen och sedan inte komma på hur man kom loss så vaktmästarna fick lov att spika igen den. Så det blev den enda boxen i stallet med en parkbänk i? Jo, Njördur.

När det är snöstorm och alla hästar står med rumpan mot vinden finns det en som står åt andra hållet och håller upp läpparna och visar tänderna. Vem är det? Jo, Njördur.

Vem gör en kullerbytta i paddocken med ryttare på för att han är så koncentrerad på att kolla på hockeykillarna som tränar ute på vägen att han inte ser att det ligger bommar på marken? Jo, Njördur.
Sen har han även lärt sin matte att falla handlöst för hockeyspelare, dessa ovanor säger jag bara!

Vem dricker hellre ur vattenslagen än ur vattenkoppen? Jo, Njördur

Vem är helt fascinerad av hockeykillarnas träning så att att han struntar i mat och sina kompisar? Jo, Njördur.
och Carro.

Vem får för sig att bita tag i örat på en sovande katt och se om den smakar lika bra som havre? Jo, Njördur.

När alla hästar står otåligt i boxarna och vill gå ut i hagen på morgonen ligger det en häst i en box som vägrar att gå upp, vem är det? Jo, Njördur.

Vem lyckas få in en pinne genom halsen på ett sommarbete som var en äng utan träd? Jo, Njördur.

Vem vickar på öronen samtidigt som han dricker? Jo, Njördur.

När du själv står och väger dig på hästvågen smyger någon sakta bakom dig och ställer sig på den också så du får en chock av hur mycket du väger.450kg?? Vem är det då som står och flinar bakom dig om du inte får gissa på Jan Hallberg? Jo, Njördur.

Vem äter hellre pizzakanter än hö? Jo, Njördur.

Vem står och nosar på den gigantiska traktorn, försöker undersöka hela skopan och om han kunde skulle han snällt fråga chauffören om han fick prova att köra en runda? Jo, Njördur.

Vem springer som en galen hundvalp upp och ner längs strandkanten via vattenbrynet? Jo, Njördur.

Vem lyckades ge mig en lätt hjärtattack när han lyckades knyta upp en tjugoårig gammal knut och smita från spiltan samt äta upp alla andra ryttare och hästars mat/foder? Jo, Njördur.

Men vem är det jag gillar allra bäst? Jo, Njördur.

Från att vara ett träningsprojekt som jag mer pratade illa om än gott har blivit till någon jag kan inte kan vara utan. Mitt tålamod har töjts till sina yttersta gränser, men jag har inte haft ett händelselöst hästliv och i det stora hela har det varit väldigt roligt. Men allt har sitt slut och kommer jag få veta hur Nöddes blir? Hur kommer han se ut när han blir gammal? Vem kommer han tycka bäst om nu? 

Det  hugger faktiskt lite i hjärtat. Jag har ju sett han växa upp och sett vad den lilla ful ankungen har utvecklats till, kanske inte en svan men ändå :')

Vem har tålamodet till världens mesta häst?