Fröken Larsson

Har fått fyra svar på Nöddes annons. Två känns faktiskt som dom skulle kunna vara hans blivande ägare.
Och för att strö lite extra salt i mina sår har jag anmält Saga till en tävling nu i februari.
Njördur och jag var med i den tävlingen förra året. Hade precis kommit hem från Island och var mörbultad i hela kroppen + en liten lätt magsjuka efter att ha ätit konstiga fårkroppsdelar med potatis i tre veckor och Nödde var lätt överladdad like always.

På tävlingsplatsen ställde jag upp Nödde i en spilta där ridskolehästar ha stått uppbundna i ca 20 år.
Tittade på tävlingarna en stund innan jag skulle rida fram.
Gick tillbaka till stallet för att göra iordning Nödde, och spiltan är tom!
Ett vidare span längs stallgången ser jag att alla andras saker är plundrade på
allt som är tänkbart att äta och längst bort står en belåten Nödde och gluffsar
på den sista matsäcken. Hur lyckas han?
Här har det stått hästar i urminnes tider utan att ha haft en fundering på att rymma
eller bita upp knuten, men självklart ska Nödde göra det och ge sen ägare än lätt hjärtattack.
Resten av dagen fick han sitta fast i en kedja + det vanliga grimskaftet, fråga mig inte varför..


Problemet till den här tävlingen är bara att det är jag, Saga, gamla Bettan och transporten.
Jag saknar alltså ett litet socialt stöd med tanken på mina klena tävlingsnerver och mina dåliga erfarenheter.
Jag söker ingen hästskötare, det kan jag stå för själv. Men någon som kan hålla mig i handen och säg några lugnande ord när jag t.ex. ska backa med släpet på en trång isig parkering, när jag ska in på tävlingsbanan osv..
Skit i att hålla handen, men bara att du finns där vid min sida.
Jag kan erbjuda dig det mesta som betalning, hör av dig om du känner att du är den rätte/rätta!